Ikväll har vi firat att det bara är 100 dagar kvar tills vi åker till Nya Zeeland i sex veckor. Vi firade med ett riktigt gott Nya Zeeländskt vin. Jag längtar och längtar. Det blir ett stopp i Singapore på vägen ner, där övernattar vi en natt och hoppas vi hinner se lite av stan i alla fall.

Vårt nätverk i Nya Zeeland utökas sakta men säkert, ibland slänger jag i väg ett meddelande på messenger när jag ser nåt intressant, hittills har jag fått svar. Häromdagen var jag i kontakt med en svensk tjej som jobbar i Edgecumbe, vi ska försöka tajma in så vi kan träffa henne där innan jul.

På tal om jul, det här blir första gången jag firar jul och nyår nån annanstans än hemma. Det kommer nog att kännas konstigt att fira helgdagarna mitt i sommaren. Om det blir som vi funderat så blir det BBQ på julafton och nyår firar vi på den allra östligaste platsen i landet (lite norr om Gisborne). Där blir vi först i landet och bland de första i världen att välkomna 2018.

Nu när det börjar närma sig så sätter planeringen igång på allvar. Vi ska ansöka om internationellt körkort igen, jag måste fixa nytt pass, vi ska köpa nya resväskor, vi ska ta kontakt med flygbolagen för att förvarna om att vi har en rullstol med oss, medicinintyg ska skrivas, reseförsäkring ska tecknas, lite pengar ska växlas och slutbetalning ska göras *puh*. Det är säkert fler grejer som ska fixas, men det lär vi bli varse.

Får se om vi får tid att kolla på nåt hus som går att hyra där nere. Att åka runt i husbil blir lite dyrt i längden, så därför kan det vara bra att ha koll på lite hus som hyrs ut några veckor.

Ojoj, nu är det inte så länge kvar 🙂

Nu är vi i Göteborg och på eftermiddagen besökte vi Fredrik på MyPlanet. Han satte ihop en resa åt oss med början 4 december i år och hemkomst den 16 januari.
Den här gången kommer vi bara att röra oss på den norra ön i en liten mindre husbil, men ändå med alla bekvämligheter. På nerresan blir det även ett två-dagar-stopp i Singapore, ska bli spännande det också.

Ikväll blir det lite firande på Sinclairs Steakhouse, självklart en NZ-restaurang ✌️😊 www.sinclairs-steakhouse.se

New Zealand, here we come! 🇳🇿✌️💪👍😘

Jag hade tänkt vara lite aktiv på bloggen, men det finns inte så mycket intressant att skriva så det blir liksom inte av. Men på torsdag händer nåt 🙂 Då åker jag och Leif ner till Göteborg för att träffa ”vår” resebokare Fredrik på MyPlanet. Det betyder att innan helgen kommer vi att ha en offert på en ny resa ner till Nya Zeeland!! ✌️💪💖🇳🇿. Planen är att åka i början av december och komma hem nånstans i mitten av januari. Som jag längtar…

Nu är vi på rätt sida om nyåret och det betyder att nedräkning till avresedatum börjar på allvar. Nu är det i alla fall mindre än ett år kvar tills vi reser.

Den här gången blir det en mindre husbil, nu när man vet hur det går till ”down under” liksom ✌️. Får se om vi kommer fram till nån strategi hur resorna framöver ska gå till, ett litet sommarställe runt Rotorua eller Taupo skulle inte vara en tokig lösning.

Men men, först resan i år, sen får vi se. Idag är det förresten NZ nationaldag. Förra året åkte vi genom Queenstown den dagen, och det var firande så långt ögat nådde.

Här firar vi ettårsdag 😉 och resebokning på torsdag, inte helt fel det heller 💜🇳🇿.

Nu har vi äntligen fått ihop en kort Nya Zeelands film.

Nä, inte riktigt men top of New Zealand med tanke på att man inte kan komma mycket längre norrut än Cape Reinga där vi var idag. I vattnet norr om udden möts Tasmanska och Stilla havet. Ett magnifikt skådespel som säkert varit ännu mäktigare om vädret varit klart.

Idag har det regnat lite grann, blåst massor och temperaturen har hållit sig stadigt runt 24 grader med en hög luftfuktighet. Ute vid Cape Reinga blåste det majestätiskt mycket, så det var bara att buga och möta vinden, mäktigt värre.

Att besöka Cape Reinga var den sista av mina aktiviteter på min Nya Zeelands-bucket list. Jag hade bara fyra saker jag absolut ville göra på den här semestern och det var att besöka den sydligaste punkten och det var Stirling point i Bluff ✔️, doppa fötterna i Stilla oceanen på östkusten ✔️, doppa fötterna i Tasmanska havet på västkusten✔️, och besöka Cape Reinga som är den nordligaste punkten ✔️.

Nu är allt detta avklarat, och efter 513 km körda idag och totalt 5352 km sen 3 februari så vilar vi några dagar. Vi ligger kvar på samma camping till på söndag när det är dags att dra sig mot Auckland där husbilen ska lämna igen nästa onsdag.

Husbil och husbil förresten, tror vi i bilen har lite skilda uppfattningar om vad det är för fordon vi färdas i. Jag är övertygad om att det är en husbil eftersom den har 4 bäddar, toalett, dusch och bl a mikro, är 7 m lång och 3,3 m hög, men jag tror min resekompanjon är av en annan inställning.

Här i Nya Zeeland är det oftast en hastighetsbegränsning på 100 km/h utanför städer och det har Leif tagit fasta på. Nu är maxhastigheten 90 km/h för en husbil och det ska ta mig tusan utnyttjas. Inga vägar här är i närheten av de vägar vi har i Sverige. Vägarna slingrar sig upp och ner längs berg och kullar och Leif som kört sin Corvette på Mantorp-banan tror sig ana att körstilen bör vara den samma. Det tycker INTE jag!!

Jag har aldrig fått träningsvärk när jag åkt bil tidigare, men ta mig sjutton va core-musklerna får jobba nu. Det är att spjärna emot i varenda kurva, nedförsbacke och hastig inbromsning, annars skulle jag hänga som en trasa i bilbältet. Ja ja, när jag viftat tillräckligt mycket, pipit till ett antal gånger och hållit mig i vad som går att hålla i, så brukar han inse att jag behöver en paus och stannar till på en rastplats som ligger 25 cm från ett stup. Manlig logik att ”det borde ju va lugnt”.

Men va vi har skrattat! Eller ja…det är jag som får hysteriska skrattanfall när jag är riktigt trött och Leif skrattar åt mig. Kanske lite därför träningsvärken uppstått också.

Även om bucket-listan bara innehöll fyra upplevelser har vi hunnit med så otroligt mycket mer. Från att ha varit husbilsnybörjare till att få rutin på allt som kräver ett sofistikerat camping-liv till felnavigering och upptäckt av platser vi inte alls tänkt besöka. Jag är på mitt livs äventyr och Leif på sin femte upptäcktsresa här. Hm…vi har redan börja fundera på när det kan vara tillfälle att åka tillbaka.

Gonatt från Nya Zeeland

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Igår hade vi tänkt att åka till Invercargill, men svängde fel i nån korsning i Mosgiel och hamnade ute på vischan i stället. Mitt ute i ingenting fanns inga andra bilar i sikte, himlen mörknade, det började regna och vi hade ingen täckning på telefonen.

Låter som en dålig skräckfilm, men vi stannade på en rastplats och försökte fundera på nästa drag.

Vi åkte vidare och fick nöja oss med vackert landskap och fåren som sällskap.

Vi hade åkt ca 11 mil åt fel håll och hamnade i Middlemarch in the middle of nowhere. Att vi båda hade sån opejl på läget berodde kanske på en kompass som visade fel, men mest troligt för att det var 34 grader varmt. I Middlemarch hade de hade i alla fall en campingplats, så där hamnade vi.

Vad de dock inte hade var en öppen affär eller restaurang. Eftersom vi hade lite skralt i kylen fick vi åka till närmsta kiosk och bunkra. Vi fixade vår egen meny på gourmetrestaurangen ”Wrong turn”.

Dryckeslistan var det heller inget fel på.

Idag på morgonen startade vi ganska tidigt och åkte tillbaka samma väg som vi kom igår. Tillbaka till Mosgiel och hittade nu rätt avfart mot Invercargill. Det blir att åka mycket bil, men det gör inte så mycket när det händer saker hela tiden. Eftersom det är två tekniknördar på vift så finns det alltid nån pryl att hålla koll på. I bilen har vi fullt med sladdar, kameror, GPS, dator, surfplatta och telefoner.

Väl framme i Invercargill stannade vi till på ett turistcenter för att orientera oss. Att vi åkte till Invercargill berodde på att vi ville vidare till Bluff, och eftersom vi fick reda på att vädret skulle bli sämre i morgon så tänkte vi att det är lika bra att passa på idag när solen skiner.

Vid turistcentret tog vi en välbehövlig paus efter många mil i bilen.

Statyn till höger är Minerva, the roman goddess of wisdom. Vad han till vänster står för framgår inte.

Vi åkte vidare till Bluff och besöket där var utöver det vanliga. Jag har tittat på bilderna jag tog och de gör absolut inte platsen rättvisa. Att sitta och se ut över havet och veta att nästa utpost söderut är sydpolen är som att meditera, lugnet infann sig. Det blåste hårt och vågorna skummade och det var bara fantastiskt. Bäst hittills på resan.

Sen var det dags att leta camping igen, vi hade siktet inställt på Amble On Inn. Efter ytterligare handhavande kartfel av Carina så hittade vi rätt till slut. Här är vi nu och funderar på vad vi ska hitta på i morgon. Som sagt, det blir inte alltid som man tänkt sig, så det är alltid spännande att se vad som händer.

Gonatt från Nya Zeeland.

Då var man äntligen på plats. Flygresan var lång, men gick förvånansvärt bra, jag var mest flygrädd vid start och landning. Jag tänkte uppdatera bloggen vid mellanlandningarna, men det hanns inte med.

Vi landade i Christchurch, Nya Zeeland 05.30 lokal tid i morse, dvs 17.30 svensk tid. Nu gäller det bara att hålla sig vaken till NZ-kväll, så man kommer in i rätt dygnsrytm.

Vi hämtade ut husbilen på Britz kontor och for iväg med 7 m långt och 3,3 m högt ekipage i vänstertrafik. Planen var att handla det nödvändigaste och sen hitta en campingplats nära Christchurch och bara ta det lugnt.

Så blev det dock inte, vi for iväg ganska pigga och glada att äntligen vara på plats. Vi stannade och handlade lite i Timaru. Stannade vid ett café för att äta lite.

Sen vidare till Oamaru, där vi stannar till på Oamaru Harbour Tourist Park. Det blev cirka 33 mil.  Det är sommar här! I måndags åkte vi från ett gråtråkigt vintersverige som hade en temperatur runt nollgradersstrecket, här har vi haft drygt 25 grader under dagen. Till och med havet på östsidan är runt 20-gradersstrecket. Härligt att kunna byta årstid på ett dygn eller så.

Uppdrag nummer 1, Mission Completed, jag har doppat fötterna i Stilla Havet.

Nu är det kväller och tröttmössan är på sen länge, men ett par timmar till ska jag försöka vara vaken.

Uppdrag nummer 2 är att hinna med att doppa fötterna i Tasmanska havet på västra sidan av NZ, det blir senare i veckan.

41 dagar kvar. 41 dagar kvar! BARA 41 DAGAR KVAR! Lite mindre än 6 veckor alltså! Jag borde vara överlycklig att det inte är så länge kvar men känslan är tudelad, jag ska ju flyga. Ja, jag är alltså ganska flygrädd, och med 2 byten, i Dubai och Melbourne, så blir det många start och landningar. Jaja, har man bara kommit fram så kan man njuta sen och DET ser jag verkligen fram emot.

Grovplanering är gjord sen länge men jag kan ju nämna några ställen på nordön vi tänkte besöka, de är

• Wellington
• Napier
• Rotorua
• Auckland
• Cape Reinga
• Bay of Island

Nu väntar jag på att få mitt internationella körkort, passet är fortfarande giltigt och stödstrumporna till flygningen ligger redan framme. Så ja, känner mig ganska redo.

Emellan kommer lite jul- och nyårsfirande, sen är det absolut inte många dagar kvar. Jag är ledig från jobbet fram till den 11 januari, så det känns nästan som man börjar komma in i semesterkänslan redan.