Hösten är här

Det märks tydligt att hösten är här. Även om det fortfarande är lite värme kvar i luften så blir dagarna snabbt kortare och mörkret tar över. Det känns lite dystert måste jag medge, speciellt nu när vi inte har någon Nya Zeelands-resa att se fram emot.

Helgen började rätt bra ändå. Börsdagen var till belåtenhet och Eurojackpotten satt som en smäck…eller ja, 110 kr är inte fy skam.

Lördagen bjöd på strålande solsken. Äntligen skulle vi träffa lilla Nelly (drygt 12 veckor) och även Bugge, Carina och Therese. Vi åkte till Kalkudden i Mariefred, satte oss vid vattnet och tog en fika, så himla mysigt.

Fikatajm☕️
Så mycket kärlek❤️

Nelly är en liten jaktlabrador och hon är så full med bus 💖

Värmen hängde kvar när vi var på väg hem så vi bestämde oss för att stanna till vid Gripsholms slott. Rätt som det var hade vi hamnat på Slottspaviljongen med både gott att äta och dricka. Det var så väldans mysigt att sitta i solnedgången med ett glas vin.

Sen var det dags att fara hem efter en helmysig dag med familj och höstvärme 🤗.

Det var det ja

Jaha ja, så kom då dagen när Kammarrätten  meddelade sitt beslut,

”Kammarrätten meddelar inte prövningstillstånd. Förvaltningsrättens avgörande står därför fast.”

Det betyder att lagen om bostadsanpassning behöver inte följas av kommunen. Man har inte mycket att sätta emot som enskild medborgare.

Jag läste denna gamla artikel (2016),  https://www.aftonbladet.se/a/P3E6o6 och jag vill mena att det är samma sak med kommunen, hitta kryphål i lagen, utnyttja sin position och att svika medborgarna för att själv kunna sitta på sitt arsle och vara okunnig, är det som gäller. Påtalar man felaktigheter (rättigheter) så blir man satt i kylan. Undrar vad vi har bra lagar till? 

Den dagen någon från media är villig att böka i skiten om hur kommunen behandlar sina invånare så är jag villig att dela med mig av det jag samlat på mig. Ett samtal till DO kanske inte sitter i vägen heller.

Nu är jag så trött…

Det var då f-n…

Den där Corona ställer då till med onödigt mycket elände. Så många som drabbats i spåren av viruset. Att då klaga på att vi inte kommer iväg till Nya Zeeland kan verka futtigt i sammanhanget, det är det också. Men för det kan man göra annat i stället.

I slutet av september tar vi oss en liten ”svemester” och far till Dalarna. Det blir hotell några nätter med förhoppningsvis mycket lugn och ro. Dalarna är ju väldigt vackert så det blir säkert några utflykter också. Nåt jag verkligen ser fram emot.

Är hösten redan här tro? Träden börjar ändra färg, det blir snabbt mörkt på kvällarna och den där sommarkänslan är på väg bort. Att se fram emot ännu en hel vinter i Sverige tar emot. Kroppen blir stel, det är kallt att köra rullstol och mörkret är närvarande större delen av dagen, buhu så trist.

Bara knappt fyra månader kvar till jul. Jag tror jag redan nu tar och avbokar skiten. Ett julbord – sen räcker det! Sen är det inte långt kvar till 2021, och blir inte det ett bättre år än 2020 så emigrerar jag till 2022 på en gång!

När livet händer

Okej, hyfsat bra överskrift…men sen då. Det är ett och ett halvt år sen mitt senaste blogginlägg. Just då befann vi oss i fantastiska Rotorua, i en fantastisk liten stuga på en fantastiskt härlig semester i Nya Zeeland. Vinter i Sverige betyder sommar i Nya Zeeland.

Jag hade lovat mig själv att blogga hela vistelsen i NZ, men det blev inte så, vad var det som hände då? I mitten av 2018 ansökte jag om bostadsanpassning i och med att jag blir sämre och sämre i min MS. Ansökan ändrades ett par gånger och till slut handlade ansökan bara om badrummet.

Just när vi var i NZ ville kommunens bostadsanpassningshandläggare ta upp mitt ärende i vård- och omsorgsnämnden för att få till ett beslut. Det blev ett himla mailande fram och tillbaka och min handläggare avslog (helt felaktigt vet jag så här i efterhand) både det ena och det andra. Jag fixade en fullmakt till en annan person som skulle gå på mötet med nämnden och föra min talan. Inför mötet beskrev jag mina behov extra noga för att nämnden skulle inse att det jag sökte behövde jag verkligen. Jag hade ju till och med intyg från arbetsterapeut och sjukgymnast på det. Det var bl a det här som upptog himla massa tid från semestern, stressen var hela tiden närvarande.

Självklart gick nämnden på kommunens handläggares linje och det betydde att jag skulle få ”nöja” mig med det kommunen tyckte sig veta vara bäst (och självklart inte lägga ut en krona extra).

Jag började skriva en överklagan på en gång eftersom jag bara hade tre veckor på mig att skicka in den. Det här tog väldigt på mina krafter de sista veckorna i NZ. Därför blev inte bloggen uppdaterad.

Jag överklagade som sagt till Förvaltningsnämnden, vilka har en handläggningstid på ca ett år. Under det året är det bara att vänta.

När domen kom fick jag rätt på vissa bitar, men va inte helt nöjd. Förvaltningsrätten gjorde avslag på en mening arbetsterapeuten sagt under ett telefonsamtal med handläggaren på kommunen. Detta hade jag inte fått någon information om och när jag pratade med arbetsterapeuten så hade handläggaren totalt missuppfattat arbetsterapeuten.

Men jag hade inget annat val än att överklaga till Kammarrätten, och det är där anpassningen ligger och väntar nu. Först måste jag få prövningstillstånd i Kammarrätten, först då tar de upp ärendet. Får jag inte prövningstillstånd gäller förvaltningsrättens dom. Under tiden är hela anpassningen ”on hold” vilket betyder att det jag fått beviljat, ändå inte utförs. Jag har mina trösklar kvar – jag kommer inte fram som jag ska, gående eller i rullstol. Jag har ingen ramp vid yttertrappan – jag kommer inte ut utan hjälp. Badrummet är trångt – jag har fått sätta ut stolar att ”mellanlanda” på för att ta mig till duschen. Ingen anpassad tröskel vid utgång till altan – jag kommer inte ut på altan själv. Jag kommer inte in i tvättstugan med rullstol – jag kan inte tvätta själv längre. Jävligt trist att vara så begränsad.

Och jag som inte ens sökt om anpassning av köket än. Där kan jag inte längre laga mat eftersom inget är anpassat, jag når inte grejer osv osv osv osv osv osv. Eftersom jag inte kommer upp på övervåningen har jag fått ta ner mitt skrivbord och ställt i vardagsrummet + en massa annat, nu är det trångt kan jag lova. Jag får liksom nöja mig med utrymmet jag har på undervåningen enligt kommunen. Dvs, allt jag har haft på övervåningen får jag ta ner eller överge eftersom det inte får plats härnere.

Osv osv osv osv osv! Jag skulle kunna beskriva hur mycket som helst om den här skiten, om okunniga handläggare, nämndemän och kommunala tjänstemän. Själv har jag läst det mesta om bostadsanpassning, både lagar och bostadsanpassnings-handboken, jag har pratat med rättshjälpen på Neuroförbundet, jurist på boverket och handläggare på kommunens bygglovsavdelning. Alla… ALLA säger att tillgänglighetsprincipen ska gälla enligt SS914221 – standard för byggnadsutformning bostäder, utom kommunen som vrider och vänder på allt…AAAAAALLT. Sen har jag fått lära mig överklaga domar också, det är en procedur i sig 😫.

Tänk alla som inte orkar läsa, ringa, fråga, skriva och bråka som jag?  Hur får de den hjälp de har rätt till? Ja, för när man ifrågasätter, som jag gör, så anses man vara bråkig, även fast man har rätt. Det gäller i och för sig inte bara bostads-anpassningen, Svensson är så förbannat konflikträdd så alla ska bara hålla med om allt så blir allt bra *styrkekram*… fy fan 🤮

Jag har varit, och är väl fortfarande, arg, besviken, trött, ledsen och förbannat envis. Det gör att orken tar slut väldigt fort. Skulle jag inte har R och L så vet jag inte hur det skulle gå, då blev det väl in på hemmet i förtid.

Roy’s Peak

Jag vill ju jobba, tjäna pengar och unna mig saker. Vill umgås med barnen, vänner och bekanta. Fika, fixa fest och strosa. Gu vad jag saknar att strosa runt – på stan, på stigar, på berg och på stränder. Det saknar jag mest när vi är i Nya Zeeland. Mycket är tillgängligt där, men de fantastiska stränderna och de mysiga stigarna ut på vandringsleder kommer jag ju inte åt. Till och med 50 m är omöjligt för mig att gå numer.

Whararaki beach

Vi planerade ju att åka till Nya Zeeland nu i november, men 🤬🤬🤬Corona kom ju emellan. Bekanta därifrån skulle kommit hit till Sverige i midsommar men det blev ju inställt det också 😢. Får se om det blir nån resa dit nångång igen.

Jag har ju vetat om min MS i många år, men det är tufft att det gått så mycket utför bara de sista två åren, men… det har varit bra ändå fram till dess 🤗.

Men annars är allt bra med mig😬men ”foten i kläm” hela tiden tar på orken.

En liten gumma kan gno 👵

Högt upp i luften

Tyvärr kan man inte alltid vara ute på äventyr, hur gärna man än vill, det finns ju faktiskt en del saker som måste tas om hand när man är på resande fot. I fredags var fokus på tvätten. Sen bakades det också, visserligen bara en liten sockerkaka, alltid något. I lördags fick vi besök av våra Rotorua-vänner, då kan det vara kul att bjuda på ”swedish sugarcake”.

Vy bort över Rotoruasjön

Leif flyger drönare lite då och då, och det är kul att se vad som kan åstadkommas med den. Det krävs en del träning för att få kontroll på alla inställningar och reglage, men förhoppningsvis får vi till några filmer så småning om.

I torsdags var vi ut på en tur med bilen. Vi åkte till Paeroa och turistade lite.

Forta Leza Restaurant

På vägen dit åkte vi nya vägar vi aldrig åkt tidigare, mycket nytt att se. Vi stannade på ett ställe precis intill vägen och det visade sig vara en jättemysig restaurang och café, Forta Leza Restaurant. Leif käkade fish & chips och jag tog den godaste nachotallrik jag ätit på länge, så himla mycket smält ost och en lagom blandning av det mesta. Vi träffade även en gammal kompis där.

Konrad Barbaren
Wheehoo…

I Nya Zeeland vet ni som följt min blogg från tidigare NZ-resor att det kan gå rätt så häftigt till på vägarna. Alla vägar utanför städer har en hastighetsbegränsning på 100 km/h, kostig eller asfaltsväg. Inte undra på att däcken då går i kors.

På tal om kostig, man ser så mycket trevligt när man är ute och åker.

Kor på stig …
Fika
Turist javisst …

Så kom vi då till Paeroa. Paeroa är ju känd för sin L&P och vi gick all in, tog selfie tillsammans med L&P-flaskan och fikade på L&P-caféet. Självklart blev det L&P-läsk och L&P-glass 🤗

I går lördag var som sagt våra Rotorua-vänner här, och det är alltid lika trevligt att träffa dem. De hade med sig lite gott, bl a ingefärskakor som Kay bakat, så himla goda! Vi kommer att ses fler gånger under semestern, ska bli jättetrevligt.

I dag söndag har solen stått som spön i backen. Vi åkte in till Rotorua för att ta en sväng på farmers market. Det var inte mycket att se, vi satsar på night market på torsdag i stället. I stället gick vi vidare till Fancy Meow Cat Café i stället, det var grejer det, 17 katter fick vi träffa😻

När vi kom hem stod korna och väntade utanför dörren 🐮

Muuu …

Firartajm🎈

I morse sjöng jag till Leifs förtret. Jamen man ska sjunga när någon fyller faktiskt. Idag har vi firat hans födelsedag precis som förra året, dvs inte firat så mycket alls. Nu tycker jag ju sången jag sjöng är högtidlig nog så han var tacksam tror jag … när jag slutade sjunga.

En god lunch måste ju dagen firas med. Vilken lunch sen, bästa burgarn på denna sidan ekvatorn. Leif gav den 17.83 poäng av 10 möjliga, och DÅ är Sjölund nöjd kan jag lova.

Vädret har varit lite halvtråkigt både idag och igår. Men vi bjöd in våra Airbnb-värdar på swedish fika med nybakad sockerkaka. De uppskattade det väldigt mycket 🙌. Det är så roligt att lära känna nya människor i det här landet, alla är så otroligt välkomnande och generösa. De frågade en hel del om Sverige och de lärde oss en hel del om NZ, och mer lär det bli. Vi är inbjudna till deras julfirande och kommer då att få träffa en del av deras släktingar, spännande!

I bland är det smaskigt med glass, eller helt ärligt, det är alltid smaskigt med glass. Jag har hittat en fantastiskt, oemotståndlig, helt underbar Magnumglass i bägare, med flera lager choklad. Slurp Slurp! Precis en sån man vill ha en varm dag, eller en kall dag för all del eller vilken dag som helst egentligen, på kvällen också. Mitt i natten har jag inte testat men jag tror den funkar lika bra då också.

Stor barngrupp i Bregottfabriken

Vårt värdpar har tidigare haft en bondgård med många djur. De flyttade till detta ställe för två år sen och har nu bara 55 djur kvar. De går och muar i hagarna bredvid vår stuga (korna alltså, inte värdparet) mest hela dagarna, hur mysigt som helst.

På kvällningen duggade det lite,  men är det bbq-tajm så är det. Idag blev det bara lite korv, men med goda tillbehör så blev det smaskens.

Nu är det snart läggdags, så nu är det gonatt från Nya Zeeland 🇳🇿

Härliga måndag 🙌

Vissa måndagar är härligare än andra, idag till exempel. Idag vaknade vi upp i vår lilla Airbnb-stuga till vackert väder, om än lite kyligt. Temperaturen steg snabbt så det var runt 25 grader på förmiddagen.

Idag åkte vi till … håll tungan rätt i mun nu … Whakarewarewa Forest. Det var svalt och skönt i skogen, inga myggor, knott eller annat otyg stör. Vi gick en enkel runda eftersom elrullstolen måste klara terrängen, och det gjorde den galant. 

Vi mötte en hel del andra turister på vår lilla promenad, men det märks att den riktiga turistsäsongen inte riktigt kommit igång än, då är det fullt på både parkering och vandringslederna. Vi tog det lugnt, provade vår gimbal och det gick galant. Det lär nog komma upp nån film framöver. 

Efter skogsbesöket så blev det lite lunch på PitaPit, därefter tog vi en sväng förbi the Blue Lake, the Green Lake och ända fram till Lake Tarawera. Vid Tarawera-sjön finns möjlighet att få väldigt fina solnedgångsfoton. Få se om vi försöker fixa det någon annan dag.

Åter vid stugan kom Lyn förbi med en gasolgrill. Nu kan vi BBQa så mycket vi vill. Hon frågade vad vi skulle göra i jul, vi sa som det var – ingenting. Hon ville gärna ha oss på besök hemma hos sig på juldagen. Jösses, hur firar man NZ-jul tro? Vi får kolla upp lite NZ-jultraditioner och försöka att inte göra bort sig allt för mycket. Något som är givet i alla fall är att spela kubb. 🤗 Det ska bli himla spännande.

Nu är det kväller och i morgon är en annan dag. Gonatt från Nya Zeeland🇳🇿

Andra advent 🎄

Att fira advent mitt i sommaren känns konstigt, därför firar vi inte alls. Det finns så mycket annat att glädjas åt här på andra sidan jorden. Att äta färska jordgubbar i december till exempel, vilken lyx🍓

Idag åkte vi runt Rotoruasjön, den är inte stor men att åka på snirklig väg som kantas av ormbunkar som ser ut som palmträd är mäktigt. 

Idag har det varit varmt☀️. Nu vid 20-tiden svalkar det skönt, blott 24 grader. På väg hemåt stannade vi och handlade lite på Pak n Save. Vrålhungriga stannade vi till på Hell och beställde varsin pizza, bästa i stada!🍕

Efter lunchen gick Leif på en liten ”walkabout”, han besökte Live Steam-klubben i Ngongotaha. Kan inte ha varit jätteroligt för han dök upp hemma efter nån timma bara. Herr Sjölund var nöjd i alla fall, livesteam i den skalan är inte så vanlig.

Nu är det kväller och dags för lite sömn. Gonatt från Nya Zeeland🇳🇿💖

Sommar på riktigt ☀️

Idag har det varit varmt, drygt 25 grader. Eftersom det fläktar samtidigt så är det himla skönt. Och ljuset, härliga ljuset är ju så underbart. Även om det inte är lika ljusa nätter här som hemma i Sverige så är det i alla fall ljust tidiga morgnar och fram till nio på kvällen.

Idag har varit en lugn dag, vi har bara varit in till Rotorua och handlat lite. På vägen in träffade vi på vår hyrbils kusin. Vår bils regplåt är LTH725 och kusinen hade LTH722, samma färg, samma modell och samma uthyrningsföretag.

LTH722
LTH725
GRJ998 – GRJ997

Det här råkade vi ut för även för 3 år sen, men då var regplåtarna direkt efter varann och bilarna var parkerade bredvid varann.

Vi började vår shoppingtur på K-mart. Inte nåt intressant alls, så vi blev inte kvar länge. Sen fortsatte vi till The Warehouse, där finns det roliga grejer🤗 I dessa juletider så var ju varuhuset fullt med julsaker högt och lågt och julmusiken skvalade i högtalarna. Känns himla konstigt när man själv går runt med solglasögon och nyrakade ben😆.

Kunde inte låta bli att köpa denna borste på The Warehouse, längtan efter Judith gjorde att den bara slank ner i kundkorgen.

Efter The Warehouse gick vi in på Countdown för att bunkra lite käk. Man blir ju trots allt lite hungrig när man är på semester.

Ännu en härlig dag, sol som är på väg ner och en väderrapport som även i morgon visar 25 grader.

Sommarsolnedgång

Gonatt från NZ🇳🇿💕😴

Lugnet sänker sig

Our place on earth

Nu är vi äntligen på plats! Eller vi kom hit ungefär för två dygn sen, men lite extra sömn har krävts, men nu är dygnsrytmen på plats, för nåt sova på planen blev det ju inte mycket av.

Vad har då hänt hittills?

Söndag: Resan börjat runt lunch genom att vi blir skjutsade upp till Arlanda av Simon. Skönt att checka in på hotell där eftersom flyget går redan tidigt på måndagsförmiddagen. Vi käkar lite på O’Learys, god mat men usel service och ovanligt dyrt. Sen blev det lite ”inleda-Nya Zeelands-känslan” med lite bubbel.

Måndag: Uppe med tuppen för att äta hotellfrukost. Buffén var enorm, men med lite resfeber och den tidiga timman var tyvärr inte aptiten så stor. Mot incheckningen – inte mycket kö, men när de ser att man kommer med rullstol får man egen incheckningsdisk ändå 🤗. Eftersom det är två rätt kraftiga lithiumbatterier i elrullstolen så blev det en del frågor kring det. De flesta flygbolag har tydliga bestämmelser vilka batterier man kan ta med sig. Eftersom vi var väääldigt bra förberedda så gick incheckningen smidigt. Vi hade bekräftelsemejlet från Singapore Airlines-kontoret att batterierna var okej att flyga med. Kravet var att de skulle tas som handbagage, de fick inte sitta kvar inkopplade i rullstolen. Vi hade även kopia på battericertifikatet från rullstolstillverkaren.

Det här innebar att jag inte körde min egen rullstol på flygplatsen, den fick batterilös checkas in som specialbagage. Hemma hade vi skrivit ett par skyltar och satt fast på rullstolsöverdraget om att vi bad dem vara väldigt försiktiga med den. Jag vet ju att det kan gå tufft till med bagaget.

Jag fick nu en lånerullstol av flygplatsen och en alldeles egen assistent som tog oss förbi alla köer, VIP hela vägen fram till flygplansdörren💪🤩 som de värsta kändisarna. 

Flygplansstarter är inte min favorit, inte så länge jag själv sitter i planet alltså. Det är läskigt när det är en massa konstiga ljud, men jag brukar kolla om flygvärdinnorna ser lugna ut, då vet jag att det är ganska lugnt. Sen berättar Leif om allt som låter och om flaps hit och gaspådrag dit, så då går det bra.

Efter en snabb mellanlandning i Moskva styr planet vidare mot Singapore. Det går smidigt, men mycket sömn blir det inte. Flygplansstolar är inte min favoritmöbel om man säger så.

I Singapore blir allt bara en lång väntan. Vi försöker slumra lite, men inte är det lätt. Tiden går långsamt men vi strosar runt i transithallen och gör det bästa av det. 25 min slummer fick jag till i alla fall.

Tisdag: När det väl är dags att gå till gate så får vi VIP assistent igen, vi får åka flygplatsbil till gaten. Himla skönt eftersom gaten ligger ett par km bort. Det blev lite frågor om batterierna vi hade i handbagaget igen, men efter att ha visat vår dokumentation så gick det smidigt. 10 timmar till på ett plan, det är bara att försöka gå in i energy save mode och låta tiden gå.

Onsdag: Äntligen på NZ ground🇳🇿 På flygplatsen träffar vi ett par bekanta, käkar lite lunch och pratar om vad som hänt sen sist. De bor i Auckland och de erbjuder sig som vanligt att vi får gärna bo över hos dem om vi är i närheten. Om de inte kommer och besöker oss i stugan så tar vi säkert en tripp dit.

Dags att hämta ut hyrbilen. En fräsch Toyota RAV som bara gått 650 mil känns helt okej. Nu drar vi mot Rotorua. I Rotorua väntar världens härligaste lilla stuga med en fantastiskt grön, skön, lugn omgivning. Här ska vi bo i 10 veckor. Det lär inte bli ett dugg svårt! Vi möts av choklad på sängen, ett välkomnande på en white board och en kissemiss, Smitty, som är kelsjuk. Vilket mottagande!

Sen blir det sova. Jösses vad det går bra att sova när man varit vaken långt över ett dygn. Nu har vi vänt dygnet till NZ-tid, nu börjar äventyret!