Det var det ja

Jaha ja, så kom då dagen när Kammarrätten  meddelade sitt beslut,

”Kammarrätten meddelar inte prövningstillstånd. Förvaltningsrättens avgörande står därför fast.”

Det betyder att lagen om bostadsanpassning behöver inte följas av kommunen. Man har inte mycket att sätta emot som enskild medborgare.

Jag läste denna gamla artikel (2016),  https://www.aftonbladet.se/a/P3E6o6 och jag vill mena att det är samma sak med kommunen, hitta kryphål i lagen, utnyttja sin position och att svika medborgarna för att själv kunna sitta på sitt arsle och vara okunnig, är det som gäller. Påtalar man felaktigheter (rättigheter) så blir man satt i kylan. Undrar vad vi har bra lagar till? 

Den dagen någon från media är villig att böka i skiten om hur kommunen behandlar sina invånare så är jag villig att dela med mig av det jag samlat på mig. Ett samtal till DO kanske inte sitter i vägen heller.

Nu är jag så trött…

En tanke kring ”Det var det ja

  1. Bibbi

    Jag har läst dina tre senaste inlägg och jag blir både glad och ledsen. Glad för att du fortfarande är den där tjejen som jag lärde känna, en amazon, en stark personlighet, en stark och intelligent kvinna med vilja och skinn på näsan. En kvinna som också är mjuk och kärleksfull. Det gör mig glad att inte något av det försvunnit men jag förstår ju hur man mattas när man bara slår huvudet i väggen hela tiden.

    Det som gör mig ledsen och förbannad är ju att det är rent förbannat att kommunens företrädare kan bete sig som de gör mot vissa personer, i det här fallet dig, och neka allt som borde vara självklart och som ju egentligen är det också. Du nekas……..men i andra fall kan kommun och försäkringskassa vräka ut miljontals kronor till folk som bara ljuger, fuskar och bedrar. Det gör mig så förbannad så jag blir vansinnig.
    Jag är oändligt glad och tacksam över att du har så fint och bra stöd från din familj. Det är viktigt att ha någonstans att hämta kraft när man ska slåss mot väderkvarnar.
    Jag tänker mycket på er alla tre och så snart coronapandemin är över så ska jag stå på tröskeln med en hel hög med kramar som bara måste delas ut till dem jag tycker så mycket om.
    Tills dess, krama varandra och var rädda om er. Hela högen.

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.