Kategoriarkiv: Nya Zeeland

Semester i Nya Zeeland 2016

Dan före dopparedan

I natt var det faktiskt lite kyligt, inte Sverige-kyligt utan Nya Zeeland-kyligt, och temperaturen låg väl runt 15-graderstrecket. Det har varit kyligare än vanligt under dagen också, runt 22 grader ungefär, men helt perfekt enligt mig.

Marknad i Kuirau Park

Vi började dagen med den sedvanliga campingduschningen. Kommer man ur sängen lite senare (som vi gör) så är det aldrig någon kö till duschen, skönt. Vi packade ihop oss för att åka ner på stan och äta frukost. Vi hamnade på en marknad i Kuirau Park. Att hitta en parkering till vår 7.20 m långa husbil är inte alltid lätt, men det funkar att se ut som en fullblodsturist och ställa sig där det verkar lämpligt 😳😲

Det var väldigt mycket folk där, men trevligt och gemytligt, det blev några lamm- och kycklingspett till frukost. Jag hade tänkt köpa lite grönsaker där men ångrade mig, vi åker nog till Hastings i morgon förmiddag för ännu en farmers market 😁

Mätta och glada tog vi sikte på Huka Falls nära Taupo. Det rinner mycket vatten där, 118 000 liter vatten per sekund. Räcker till en hårtvätt och blir över. Det var mycket folk där, men lite bilder blev det.

Vi bestämde att vi skulle fortsätta mot Napier, det fanns inget i Taupo som lockade och vi hittade ingen lämplig campingplats i appen CamperMate.

Vägen mellan Taupo och Napier är bitvis ganska händelselös, många raksträckor och natur som inte ändras nämnvärt. Vi stannade dock till några gånger och sträckte på benen. Vi började så småningom bli fikasugna och vi pratade om ett ställe på södra ön som vi stannat på som låg mitt ute i ingenstans. Nu närmade vi oss ett fikaställe enligt skyltarna som låg mitt ute i ingenstans. Döm om både min och Leifs förvåning när vi upptäckte att vi stannade på samma ställe som förra året, men som vi trodde låg på södra ön 😵

Efter fikastunden fortsatte vår resa mot Napier, nu blev vägen både krokig och det blev stora höjdskillnader. Ett tag var vi uppe på 700 m över havet och snuddade de lågt liggande molnen. Vi stannade till på ett ställe för att släppa förbi bakomvarande trafik, det visade sig vara en utkiksplats, och vilket ställe!! Vi såg ut över berg och dalar och ett otroligt vackert vattenfall. Där satt vi en stund och bara njöt av utsikten.

I Napier styrde vi kosan mot campingen vi låg på förra året. Ja jo, vi återanvänder gamla campingar en hel del, men på de flesta går det knappt att känna igen sig, det upprustas väldigt mycket. Vi väljer oftast campingar utifrån appen CamperMate, där finns beskrivning och omdöme av campingen. Eftersom jag använder rullstolen en hel del så väljer vi handikappanpassade campingar före enklare campingar. Det gör livet betydligt enklare för mig om det är rullstolsfarbara vägar och nära till rymliga toaletter och duschar. Leif har inget emot närheten till fasciliteterna, för efter den traditionsenliga grillölen och ett par efterföljande så besöks fasciliteterna frekvent 🤣

Ikväll blev det decembergrillat till middag, härligt att sitta ute i kortärmat.

I morgon är det julafton och vi planerar absolut inga juliga aktiviteter. Här i Nya Zeeland är det som en vanlig söndag, men på måndag kommer det mesta att vara stängt. Vi firar bara med lite julpynt i husbilen, och det får räcka. Det finns ju en anledning till att vi åkte iväg över helgdagarna.

Godnatt från Napier

Nu vänder det

I går vaknade vi till vackert väder som vanligt. Leif tog med mig till Skyline här i Rotorua, det ligger bara några km från campingen och det var inte svårt att hitta dit. Det var mycket bilar på parkeringen så jag fasade för en massa köer i värmen. Men icke då, personalen var på alerten och så fort de såg rullstolen var det bara att rulla fram till kassan. Till saken hör att jag betalade bara halva priset 😁

Skyline är ett slags äventyrscenter där man kan uppleva massa saker. Jag länkar här, https://www.skyline.co.nz/en/rotorua

Vi åkte upp i en gondol och då får man panoramautsikt från toppen av Mount Ngongotaha. Där delade vi på en pizza och beundrade utsikten.

Rotorua Museum

Efter besöket på Skyline åkte vi en sväng genom Rotorua och åkte genom Government garden där Rotorua Museum ligger. Tyvärr är det avspärrat och stängt efter jordbävningen i november 2016.

 

Därefter var det dags för ett besök hos våra goda kiwi vänner Terry & Kay. Vi blev inbjudna till dinner hos dem redan för längesen, och nu när vi var i närheten så ville de så gärna bjuda oss på riktig NZ dinner.

NZ dinner

Pavlova

Och OM det blev NZ dinner! Vi serverades BBQ lamb med egenodlad potatis, sallad till det som var egenodlad, kumara salad och en smaskig pavlova som dessert. Det var gudomligt gott.

Vi hade en jättetrevlig kväll och fick redan tips på hur vi ska göra för att återkomma till Nya Zeeland. Så när vi åkte blev det inget adjö utan på återseende 🤗

Lake Rotorua

Idag skulle vi bara ta det lugnt för det skulle regna. Vi såg inte ett moln i sikte så vi åkte ner till sjön en sväng och satt där och tittade ut över Mokoia Island och såg på när hjulångaren åkte runt med turister.

Vi tog oss in till centrum och jag åt en himmelskt god pasta till lunch, så god så jag inte orkade gå i några affärer.

Tree fern

Way up

Vi åkte ut till the Redwoods, Whakarewarewa forest. Där vilade vi en stund innan vi gick ut en bit i en myggfri skog, med frisk härlig luft och en tystnad som var påtaglig.

Det blev inget regn idag, det kom bara några droppar nu på kvällskvisten. Risken finns väl att det kommer i morgon i stället, men det gör inget, då är vi på väg på nya äventyr😁

Just ja, i dag är det sommarsolstånd här i NZ, det betyder att det är vintersolstånd hemma i Sverige. Hoppas det hinner ljusna på till vi kommer hem igen.

Gonatt från Rotorua Top 10 Holiday Park.

Alla nöjda och glada

Vi lämnade Whakatane med tom mage i morse och siktade på något brunchställe längs vägen mot Edgecumbe. Vi stannade till på The Red Barn Bakery Café och åt varsin himlans god äkta Nya Zeeländsk paj som tillverkades alldeles innanför kassadisken i caféet. Jag åt en mince & cheese pie och Leif en steak & cheese. Både gott och mättande.

Efter brunchen var det dags att styra kosan mot Edgecumbe där jag bokat en tid hos nail technician Lotta Burke, Lotta Nails. Hon är svenska men kom till Nya Zeeland redan 1984, och har bott här sen dess. Det var jättekul att träffas och oj så mycket vi hade att prata om fast vi aldrig träffats förut. När jag gick därifrån hade vi bestämt att höras igen, och kanske semesterbyta hus i framtiden 😁 Det var himla roliga timmar jag spenderade med henne och naglarna blev jag så nöjd med. Leif hittade ett tillgängligt wi-fi under tiden, så han fick tiden att gå han också.

Nu var det dags att styra kosan mot Rotorua. I Rotorua var vi även i februari förra året så det skulle bli spännande att se om jag kände igen mig. Resan mellan Edgecumbe och Rotorua går på SH30, en lite mindre väg med måååånga lååånga raksträckor, och rätt som det är så böjer sig vägen 90 grader åt nåt håll. Vi fick i alla fall se riktig landsbygd, en massa kor och gårdar lite här och där. Kohagarna här är ofta annorlunda jämfört med hemma i Svedala. Här går korna både på höjden och tvären, hagarna är ofta väldigt kuperade.

Mt Edgecumbe

Längs vägen ligger Mt Edgecumbe, Mt Putauaki på Māori, en ståtlig vulkan som hade sitt senaste utbrott ca 300 f Kr. Förhoppningsvis håller den sig vilande långt framöver. Till Rotorua var det bara ca en timmes bilkörning, och snart började det lukta lite konstigt. Det kände jag igen, Rotorua är känd för sin geotermiska aktivitet i staden då ett antal gejsrar finns i området och heta lergropar. I staden finns också svavelhaltiga källor. Rotorua kallas ibland Sulphur City. Och visst kände jag igen mig när vi kom in i stan. Vi åkte direkt till campingen vi bott på tidigare och bokade en plats för natten.

Vi åkte en sväng till KFC för lite mat och sen vidare till Pak’n Save för det traditionella öl- och iste-inhandlandet. Det gäller att hålla upp vätskenivån i värmen 😆 På väg tillbaka till campingen svängde Leif förbi Rotorua Model Railroad Club, och vilken lycka, det var folk där och Leif fick titta på och snacka lite modelltåg. Klubben besökte han för första gången redan för så gott som exakt 20 år sen, så han tyckte det var kul att återse stället.

Med mitt nagelfix och Leifs modelltågsbesök har humöret varit på topp och ikväll somnar vi både nöjda och glada.

God natt från Rotorua.

On the road again

Igår hände inte så mycket, vi tvättade lite bl a. Alltid spännande att se om tvättmaskinen går igång, för det är olika konstruktioner på maskinerna på olika campingar. Men vi lyckades 😲

Därefter tog vi en sväng till Memorial Park så Leif kunde beskåda en live steam bana. Tyvärr kördes den inte men Leif såg glad ut ändå. Banan var stor och väl underhållen, och det var även parken. Kul att se att fina grejer får vara i fred och inte förstörs.

På väg hemåt till campingen tog vi en sväng förbi Subway och mättade magen. Väl hemma på campingen öppnade sig himlen. Vi fick bråttom att hänga undan tvätten, ta undan bord och stolar, men uj så blöta vi hann bli, och blött blev det i husbilen också. Men vad gör väl det, vi är ju på semester 🌞

I morse packade vi ihop vår grejer, tvätten var fortfarande fuktig men med lite list så fixade vi en tvättlina i bilen som kläderna kunde hänga på tork medan vi åkte. Vi lämnade en camping som var lite annorlunda eftersom den även var ett spa, så det var inte så många campare där, däremot kom många besökare över dagen för att besöka poolerna. Vi trivdes jättebra där, vi hade gott om plats och de hade en utomhusdusch som får toppbetyg. Den var väldigt enkel men gjorde definitivt sitt jobb! Efter duschen kunde man torka sig i lugn och ro utan att eftersvettas som man kan göra i vanliga duschar. Vattnet var extra härligt, det kändes så mjukt på nåt konstigt sätt, kan bero på att vattnet kom från en mineralkälla. Eller så inbillade vi oss, både Leif och jag.

På väg från Tauranga stannade vi på HELL pizza, de har suveränt goda pizzor. Vi tog med dem och åt dem på en rastplats efter vägen. HELL pizza finns lite överallt här i Nya Zeeland, så det lär bli fler besök framöver, det är jag säker på 😆

Vårt mål för dagen var Whakatane, dit var det bara knappt 10 mil. Vi åkte efter kusten och skymtade havet emellanåt, så fantastiskt! Här tog vi in på Whakatane Holiday Park, precis vid kanten av Whakatane river. Campingen är större än vad vi först trodde, och hittills har den känts väldigt trevlig.

Vi tog en liten promenad och bara utav en händelse 😵så råkade vi på ett tågspår. I parken bredvid campingen finns en miniatyrjärnväg som måste fotas såklart. Leif la märke till att växlarna på spåren inte alls såg ut som de i Tauranga. Rätt var det var så sprang det förbi en liten intressesmurf som jag morsade glatt på. Men ett foto tycker jag man kan kosta på sig 🤣

Livet i husbilen känns lugnt och skönt när man har allt ordnat omkring sig. Vi båda har en förmåga att lägga i från oss saker där de inte bör ligga. Det blir mycket plockande med grejer när vi ska i väg, rullstolen är bånglig men Leif har hittat ett sätt att förvara den när vi åker, och ett annat när vi ska sova. Så plats har vi alltid.

Vi köpte lite grejer på The Warehouse för att organisera våra hyllor, små lådor där vi lägger grejer som har en förmåga att ofta ligga i vägen, glasögon, telefon, laddare å sånt.

Eftersom jag inte är så stadig i benen (och jäkligt kort i rocken) så köpte vi några billiga pallar för att jag enklare ska komma upp i bilen (Leif får ofta agera handtag också)

crash boom bang

Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig, så när Superman Sjölund är i farten kan vad som helst hända. Så nu får Baby Feet Norrbacka träna armmusklerna för att dra sig upp i bilen, för man vill ju gärna inte fastna i en baby stool 😵

Gonatt från Whakatane

Motionera

I morse vaknade vi till ett lite mulet och regnigt Bethlehem, Tauranga. Regnet var i form av – ja, det bästa jag kan beskriva det på är att det var ett blygt regn. Ja ungefär som ”-ska jag regna? eller nä… det passar sig nog inte riktigt… men ett par droppar kanske… eller fast nu överdrev jag nog, så nu slutar jag.” Det var alltså inte många droppar som kom, och det tog inte länge förrän molnen blev glesare och solen tittade fram. Luften var frisk och temperaturen låg lite lägre än tidigare dar, skönt.

Vi tog husbilen en sväng till Tauranga Crossing (ett shoppingcenter här i närheten) och käkade frukost på Patrick’s Pies Gold Star Bakery. Mums vilka goda pajer, de har till och med korats till Nya Zeelands bästa.

Sen tog vi oss till Pak’n Save för lite påfyllning av husbilsförnödenheter. Iste till mig och öl till Leif står alltid överst på listan att handla 😆

In med grejerna i husbilen, sen for vi mot Papamoa för att titta på havet och gå ner på stranden. Vi hittade en bra parkering, det blåste varmt och härligt (Leif skulle inte hålla med mig om det 🤣). Vi tog oss ner till stranden, tur Leif är med för han fick hålla i ryggsäck, kryckor och ibland fick han hålla i mig också. Mina ben vill inte som jag vill men med järnvilja och ett jävlaranamma kom jag ner till havet och kunde doppa fötterna i det varma havet. Wow, vilken känsla, jag hade kunnat stanna resten av dan.

Vi åkte in mot Mt Maunganui för att se oss omkring och försöka hitta ett ställe att äta på. Nu var det riktigt varmt igen och solen gassade. Vi hamnade på Thai Thani och åt ordinär thaimat, enkelt men gott.

Tillbaka till campingen och dags för lite bloggande. Ja, överskriften ja. Motionera, det är nåt Leif har ägnat sig åt i dag. Han har skjutit mig i rullstolen upp och ner för backar, han har burit på saker när jag inte orkat, han fick gå och hämta handduken när jag kom på att jag glömt den när jag klivit in i duschen, han har hivat in och ur min rullstol när vi stannat med bilen. Och framför allt har han stått ut med mig när jag och GPS’en inte är överens. Så han har verkligen fått motionera både kropp och huvud idag. Min hjälte ❤️.

Gonatt från Bethlehem 🙏🏻

Först så går det upp…

så går det ner, så går det upp.

Idag har vi tagit oss 20+ mil-nånting från Coromandel till Fernland Spa i Bethlehem (passar väl bra så här till jul 😇🙏🏻), Tauranga. 29 grader varmt, lite för mycket för min smak, men det lovas lägre temperatur i morgon, skönt.🤗

Vägen hit var otroligt vacker, men med Sjölund som chaufför och slingervägar i bergen så sitter man på helspänn. Det tog oss sex timmar att komma fram men då ingår de obligatoriska kaffe- och ta-foto-pauserna.

Det är skönt när man kan stanna utan att det stupar rätt ner, då kan man pausa och njuta av omgivningen.

Resten av kvällen går åt till lite planering av morgondagen och skadeinspektion efter Sjölunds rallyrace 😵

Förkylning från hell

Dålig undanflykt kanske, men jag hade verkligen tänkt vara mer aktiv bloggare nu på den här resan. Men… resan var ganska jobbig denna gång så de två första dagarna sov vi mest, och sen kom förkylningen. Snörvel, host och nys om vartannat. Nu börjar livet återvända och hopp finns att bloggen ska bli lite mer aktiv.

Nedan har jag en sammanställning av vad som hänt hittills (jag är fräck nog att kopiera från Leifs blogg och gör lite ändringar). Eftersom det är en hel del dagar att gå igenom får det här bli ett första utkast, jag lär gå in och peta mer i texten.

Coromandel
15 december

Vi vaknar till ett lite kyligare väder idag, nu på morgonen är det runt 21 grader. Solen skiner och fåglarna kvittrar, härligt. Idag är det tågdag. Vi ska åka upp till Driving Creek railroad, där ska Leif återse minijärnvägen han besökte 1997 och även 2007. Leif gick på en liten walkabout kan man säga 🙂 Han var nöjd när han kom tillbaka.

Lite sen lunch i Coromandel town på en pub, mysig atmosfär.

 

Coromandel peninsula
14 december

Vi åker från Murphy’s law med sikte på Thames. På vägen stannar vi för att sträcka på benen och då passar vi även på att köpa en påse nyplockade plommon, slurp.

Thames är lite av en besvikelse så vi åker vidare till Coromandel. Det är krokiga, smala vägar med stup och branter. Det råder lite delade meningar om vägen, men Leif tycker den är läcker, jag tycker mest att det går lite för fort i svängarna.

Vi filmar när vi åker så det kommer lite film om detta senare, om inte annat så på Leifs blogg. Färden går nere vid havet, sedan slingrar vägen sig upp i bergen. Efter vägen växer det massor med Pohutukawas, New Zealand Christmas Tree. Som medlem i TOP10-campingklubb så få vi obegränsat WiFi. Nu får vi jobba i kapp förlorad surfing.

Vi lämnar Orewa
13 december

Vi vaknar till ett vackert väder, vi får även besök av en stjärngosse. Lucia måste ju firas.

Vi packar ihop och innan vi åker så går över till Barbara och Martin och får en kopp kaffe och många goda råd om livet i Nya Zeeland. Vi får löfte om att det bara är för oss att höra av oss så ska de försöka hjälpa och råda oss så mycket de bara kan. Ovärderligt med såna kiwi-friends.

Sen åker vi mot södra Auckland, lite shopping på schemat. Det finns en butik på nätet med NZ souvernirer, den ska vi leta reda på IRL. Efter mycket snurrande och åkande så kommer vi fram, men det var inte mycket de hade i sin lilla affär, så jag blir besviken. Jaja, inga pengar gick åt i alla fall. Sen iväg till Sylvia Park shoppingcenter, jag hittar två armbandscharms i en Pandorabutik jag köper.

Sen går färden till nästa campingplats för övernattning, Murphy’s law, irish pub. Vi checkar in men får veta att WiFi inte funkar. Det som skulle vara gratis utan begränsning. Vi datornördar som surfar en del, blev förstås lite besvikna. Men det blev man inte på maten. Mycket gott.

Hej då Bay of Islands
12 december

Dags att fara vidare, nu vänder vi söderut igen. Nu åker vi mot Orewa igen, denna gång för att träffa Barbara och Martin.

Paihia dag två
11 december

Vi tar det lugnt och ligger kvar på vår favoritcamping i Paihia. Vi behövde köpa rengöringstabletter till toan, det följde med ett par i bilhyra, men de räckte inte långt. Det fanns att köpa i en småbåtshamn så vi åkte dit.

Men först blev det en lunch på Jimmy Jack Rib Shack. Lät gott med en
burgare igen men inte riktigt samma klass som i Waiwera.

När vi hade köpt tabletterna till toan så vi till Haruru Falls. Inget högt fall precis men som den vattenfallsnybörjare som man är så dög det alldeles utmärkt. Populärt ställe verkar det vara för det kom och gick folk hela tiden.

I morgon vänder vi söderut igen. Det vankas regn i några dagar. Målet är Orewa för att möta upp med bekanta sedan 2016.

Paihia
10 december

Nu har vi kommit till Paihia i Bay of Islands. Här var vi 4-5 dagar förra resan när Corvette
Convension 2016 hölls här. Vi trivdes så bra, så vi ville tillbaka. Vi känner igen oss och mycket är sig likt, det är bara vädret som är lite svalare. Förra året låg temperaturen runt 30-gradersstrecket, så runt 25 som det är nu passar utmärkt. På campingen träffade vi Gerdas  kusin Gertud. Hon såg ut att må bra och var med när vi fikade.

Vi har handlat lite att äta på Countdown. Såklart kände man igen sig, så det mesta var lätt att hitta i affären.

Tanken är att stanna här två nätter innan vi fortsätter. Vi har tänkt att
träffa ett par som vi träffade förra resan i Auckland som nu är i Orewa.
Kanske att vi besöker ett vattenfall i närheten om vädret är bra. Framför
allt så ska vi inte stressa utan ta det lugnt och göra vad vi nu vill
göra. Så skönt med inga måsten i ett land där alla är vänliga.

Whangarei
10 december

Vi stannade till i Waiwera på samma strand som vi lämnade en kork förra resan. Korken var borta men det var väl väntat men vi placerade en ny kork. Vi tog en lunch där med hemmagjord burgare. Smakade hur gott som helst.

Så tog vi ett foto på samma sätt som sist. Skillnaden denna gång var att nu var det flod och många som badade och fiskade.

Ett annat stopp på vägen var ett ställe som vi stannade på sist också,
Wellsford. Vi kände igen oss och tog glass på samma ställe som vi fikade
förra gången.

Så kom vi till Whangarei. Soligaste staden i NZ med 2000 soltimmar.
Nu är vi på en camping och vilar upp oss. Det är varmt, närmare 30 grader.
Det är man inte van vid och i varmaste laget. Men det väntas regn. Får se
om det blir skurar bara.

Hittills ingen jordbävskänning. Skulle vilja känna en liten rackare igen.
Men det kommer vi nog att göra under resan när vi kommer mer österut.

Orewa
8 december

Nu har vi legat still i Orewa för att vila i två dagar. Vår plats är nära stranden och jag älskar att ”dumglo” ut över havet. Vi behövde köpa lite i matväg så åkte vi in till Silverdale för att shoppa lite på ”The Warehouse”. Det är en kedja med många affärer och ännu mer produkter. Vissa saker är riktigt billiga, andra inte. Mycket är i storpack.

Eftersom hungern gjorde sig påmind så såg vi oss omkring och hittade Ribs ‘n Roats, det låter gott. Där snackar vi lunchmacka! Man väljer vilket kött man vill ha och sallat med dressing. I kylen fanns också vår favoritdryck som är en citronjuice. Det var en riktig höjdare. Dom är duktiga på mat i Nya Zeeland.

I dag ska vi vidare norrut mot Paihia. Inte långt dit men vi ska göra något stopp eller två på vägen. Bland annat korkletning i Waiwera.

Changi airport, Singapore
6 december

Nu väntar vi på att komma iväg igen. Vi tillbringar hela dagen på Changi. Här är det i alla fall lite svalare än utomhus med sina 32 grader.

Det är inte billigt här inte. Inget shoppat mer än något att äta och
dricka. Belgisk våffla med chokladglass. Så stor att vi delade den. En
isande kall passionsfruksdryck slank ner. Den var mums.

Vi hittade en modell över flygplatsen. De bygger ut den igen och ska bli
klart om några år. Stor är den. Så stor att man kör tåg mellan
terminalerna.

Till Singapore via Moskva
5 december

Vilken intressant resa det varit så här långt. En stor eloge till personal på flygplatser och flygpersonal. Jag med min rullstol fick fantastisk hjälp. Skjutsade på Arlanda från gate till planet. Vi gick gå på först vilket underlättar för oss båda. Flygvärdinnorna ville se till att allt gick bra och de hjälpte även till när vi skulle av.

Moskva var helt otroligt. Leifs förutfattade mening fick sig en liten törn. Där kommer en stor kille med rullstol. Jag hann bara att slå mig ner i rullstolen sen tog det fart. Han körde så håret fladdrade, vi skulle igenom säkerhetskontrollen och det ville han ha snabbt gjort. Vi hade tydligen förtur för inte blev det något köande. Sen tillbaka till gaten med samma höga fart. När det sen var dags att borda planet igen så blev det skjuts till planer. Gick på först igen. VIP 👍

I Singapore väntade en herre med rullstol för att skjutsa. Inte så långt för nu skulle jag få min rullstol. När stolen var monterad bar det iväg igen. Passkontrollen, där kan man hantera en stämpel. Pang-pang-pang så var det några stämplingar gjorda på olika papper. Eftersom vi gått av planet bland de sista så hade alla andra hämtat sitt bagage så det var det lätt att hitta vårt bagage och lasta på kärran. Iväg igen ut till taxi för att åka till hotellet.

Lite taxirace mot hotellet, men det gick bra. Inte var det så dyrt heller. Ut från hotellet kommer det två anställda som bär in alla våra väskor. Då klockan är 0800 eller så trodde vi inte att vi skulle kunna checka in. Men det gick så bra så. Väskbärarna gjorde en insats igen och fixade bagaget till vårt rum.

Sen blev det lite vila. Sen kanske vi ger oss ut en sväng. Men det är varmt
här. 28 grader och hög luftfuktighet.

Nu bär det av
4 december

Om allt stämmer med flyget så ska vi nu starta vår resa till Nya Zeeland. Nu från Arlanda så ska vi till Moskva för att tanka. Blir bara ett kort stopp, vidare till Singapore där vi stannar en natt. Finns lite som vi fått veta vad man kan hinna  med utan att stressa runt.

Vi vaknade tidigt, redan före fem på hotellet på Arlanda. Planen var att checka in bagaget så fort som möjligt för att sedan äta frukost. Ingen kö alls vid incheckningen. Det var bara vi där.  Så långt fungerade det.

Redan innan incheckning så visste vi att det var 30 min försenat flyg. När vi kommer till gaten så är det 1 timmes försening. Så här sitter vi och väntar. Det är bara några stycken förutom vi som väntar. Men det kommer nog fler.

Mot Arlanda
3 december

Nu har vi packat vad som ska med. Varsin resväska och sedan kameraväska
modell ryggsäck. Skönt att åka från ett kyligt och blåsigt Sverige till lagom tempererat
Nya Zeeland.

Lördag igen

I dag firar vi med lite bubbel och smörgåstårta att det bara är 50 dagar kvar till vår NZ take off.
Det betyder att det börjar bli dags att fundera på vad jag ska ha med mig osv. Vi blir borta sex veckor, så jag får fundera lite extra så jag får med det mest nödvändiga.

Bubblet vi drack är ett mousserande torrt vitt vin som är framtaget till Torshällas 700-årsjubileum. Riktigt gott, även om jag brukar föredra mindre torra viner.

Jag känner dock lite smolk i bägaren, Jaxons bortgång är fortfarande så smärtsam. Eller fortfarande och fortfarande, det har inte ens gått en vecka sen han somnade in. Jag vet att han har det bara nu ❤️ men det gör så ont, jag saknar honom så mycket.

Vi pratade så mycket, han kunde verkligen tala om vad han ville, man kan nog säga att han lärde mig mer än tvärtom. Jag saknar att han hoppar upp på handfatet när jag borstar tänderna och hans rutin att göra mig sällskap vid frukostbordet, då skulle det serveras ost minsann. Vattenfontänen var jätterolig från början, så rolig att han välte hela härligheten. Som tur var stod den inne i badrummet, men det blev mycket vatten att torka upp varje gång. Fontänen fick till slut hamna i sin kartong i garderoben.

Jag har svårt att somna på kvällarna för att jag saknar och tänker så mycket på honom. Därför har jag börjat stoppa örsnäckorna i öronen och så lyssnar jag på en ljudbok. Igår somnade jag med Herman Lindqvist i öronen 😆

Älskade Jaxon ❤️❤️❤️

På g

Nu flyger verkligen tiden iväg, det är bara 70 dagar kvar till avresa mot Nya Zeeland.

Nu när hösten har gjort sitt intåg känns det extra skönt att veta att vi har en till sommar att se fram emot bara inom några månader. Jul och nyår kommer att firas mitt i sommaren, det kommer att kännas annorlunda.

Sedan vi kom hem förra gången (feb 2016) har vi pratat om NZ väldigt mycket, men vi märker att ju mer tiden går desto mer glömmer vi detaljer. Det är så synd att glömma de små härliga ögonblicken där vi stannade till för en kort stund för att ta ett foto eller för att fika, därför har vi nu denna gång tänkt dokumentera vår resa lite mer detaljerat.

Vi har gjort en egen ”loggbok” vi ska skriva i och så har vi köpt en HP sprocket för att snabbt kunna dokumentera det vi skriver om med en bild. Det blir lite som en dagbok med bilder. Loggboken (skrivboken) har vi designat själva och beställt från personligalmanacka.se. Vår gadget-hög bara växer och växer, men va sjutton, man ska ju ha kul också.

Jag längtar, längtar, längtar… Den här gången kommer jag att ha med min rullstol, jag hoppas den kommer att underlätta för mig och att den inte kommer att vara i vägen i husbilen allt för mycket.

Inget är som att gå i väntans tider, 70 dagar kvar!!🤗

Det närmar sig

Ikväll har vi firat att det bara är 100 dagar kvar tills vi åker till Nya Zeeland i sex veckor. Vi firade med ett riktigt gott Nya Zeeländskt vin. Jag längtar och längtar. Det blir ett stopp i Singapore på vägen ner, där övernattar vi en natt och hoppas vi hinner se lite av stan i alla fall.

Vårt nätverk i Nya Zeeland utökas sakta men säkert, ibland slänger jag i väg ett meddelande på messenger när jag ser nåt intressant, hittills har jag fått svar. Häromdagen var jag i kontakt med en svensk tjej som jobbar i Edgecumbe, vi ska försöka tajma in så vi kan träffa henne där innan jul.

På tal om jul, det här blir första gången jag firar jul och nyår nån annanstans än hemma. Det kommer nog att kännas konstigt att fira helgdagarna mitt i sommaren. Om det blir som vi funderat så blir det BBQ på julafton och nyår firar vi på den allra östligaste platsen i landet (lite norr om Gisborne). Där blir vi först i landet och bland de första i världen att välkomna 2018.

Nu när det börjar närma sig så sätter planeringen igång på allvar. Vi ska ansöka om internationellt körkort igen, jag måste fixa nytt pass, vi ska köpa nya resväskor, vi ska ta kontakt med flygbolagen för att förvarna om att vi har en rullstol med oss, medicinintyg ska skrivas, reseförsäkring ska tecknas, lite pengar ska växlas och slutbetalning ska göras *puh*. Det är säkert fler grejer som ska fixas, men det lär vi bli varse.

Får se om vi får tid att kolla på nåt hus som går att hyra där nere. Att åka runt i husbil blir lite dyrt i längden, så därför kan det vara bra att ha koll på lite hus som hyrs ut några veckor.

Ojoj, nu är det inte så länge kvar 🙂