Vart är vi på väg? Kristian Luuk och domaren Fredrik Lindström leder Sveriges mest populära frågeprogram.

Detta ”vart är vi på väg?” används mer och mer av människor på sociala medier för att uttrycka sitt missnöje. ”Vad händer i Sverige”, ”Man kan inte lita på nån”, ”Nu får det vara nog”, ”Nu måste nåt göras!”

Vad betyder de här yttringarna? Människor är rädda? Människor ogillar förändringar? Javisst, men alla som uttrycker något liknande, vad förväntar de sig? Vem ska fixa alla rädslor? Varför agerar de inget själva, utan bara ropar ut sitt missnöje.

Jag är med och följer en hel del grupper på Facebook, allt från vänster till höger (även i matgrupper fast jag suger på att laga mat, jag hoppas kanske att kreativiteten smittar av sig). Jag är även med i grupper av egenintresse, dvs såna grupper jag själv är ganska aktiv i.

Det jag slås av är att människor är just rädda. I vissa grupper, där det finns meningsskiljaktigheter tar det inte lång stund innan ämnet förbises och rent personliga påhopp vräks ut. Det är av rädsla tror jag, för varför annars vara dum? Jag tror att argumenten tryter.  Jag tycker dessa diskussionsforum skulle vara väldigt intressanta om de kunde hålla sig till ämnet, att just ifrågasätta andras ståndpunkter, av välvillighet såklart, fråga nyfiket och jämföra åsikter. Det är i alla fall så jag lär mig om hur olika vi är, och så är det väldigt spännande att bli medveten om vad för erfarenheter andra människor har som gör att de tror och tänker på ett visst sätt. Jag är av den uppfattningen att kloka människor vet varför de tycker som de gör, hur vet man annars vad som är rätt och fel för en själv.

Jag har uppfattningen om att det är många fler än förr som inte vet varför de tycker som de gör, de vet inte vad deras åsikter faktabaseras på. Nuförtiden ser och hör jag ofta ”det känns så”, ”det har jag läst i/på… (sätt in valfritt socialt media)”. Varför är inte människor mer källkritiska, nyfiken på sanningen, nyfiken på var ”faktan” kommer ifrån? Hur ofta dubbelkollas information innan den delas?

Idag var jag med om en diskussion i en av grupperna som jag är med i, där jag brukar vara aktiv. Den brukar inte avhandla politik, men idag la en av gruppmedlemmarna upp ett inlägg som var ja.. politiskt. Och ganska snabbt blev det ”påhopp” på denna person. Inte någon nyfikenhet alls, utan ifrågasättande om inläggets vinkling, och ifrågasättande av syftet med inlägget. Denna grupp är vanligtvis väldigt stöttande och informationsrik, och jag tyckte inte det var nåt fel på inlägget. Jag höll varken med eller var kritisk, så jag ifrågasatte inget just då. Det gick så långt att inlägget raderades av admin, och med all rätta, i gruppinfon står att det inte får pratas politik i gruppen.

Det gör mig så frågande. I den här gruppen tas det upp väldigt spridda ämnen. I stället för att ifrågasätta personerna som inte sköter sig (dvs gör personpåhopp) så är ämnet i stället förbjudet att diskuteras över huvudtaget. Det tycker jag visar tydligt på konflikträdsla och att civilkurage saknas. Varför förbjuda något som angår oss alla i stället för att huta åt dem som beter sig illa? Det är som att stänga Dramaten i stället för att kicka ut de som ägnat sig åt trakasserier #tystnadtagning. Hur ska det komma till nån förändring om vi bara kastar skit på de som inte håller med oss? Vem/Vilka ska se till att ”det får vara slut nu”, Vem/Vilka ska se till att ”nu måste det göras nåt”? Det ligger ju på VÅRT (alla i samhället) ansvar, det går knappast att kasta skit på varann och få nåt vettigt gjort. Vill du att något ska hända? Se till att vara aktiv själv till en förändring!

Jag önskar att människor kunde respektera varandra och varandras åsikter, våga stöta och blöta fakta (är den sann, har jag kanske missat något?) När vi människor undviker att prata sansat med varandra och i stället förbjuder ämnen som folk kan störa sig på, då undrar jag vart vi är på väg? Och då är vi åt helsicke på fel spår!

#bekindalways #skaffacivilkurage #görnåtsjälv