Att leva med MS är som ett lotteri, det är sällan nån högvinst man drar. Inte nog med att sjukdomen i sig kan vara jobbig att leva med, ofta möts man också av oförståelse från omgivningen.

I går publicerade Aftonbladet en artikel om en tjej som tyvärr drabbats av MS, men som haft turen att sjukdomen lugnade ner sig (det gör den ofta i början).

Länk till artikeln

Yey, heja Sara, vilken kämparglöd 🌸

Vad som sällan kommer fram i såna här framgångsartiklar om MS är hur olika sjukdomen drabbar de som får den.

I slutet av artikeln säger Sara -”Du kan leva ett normalt liv, du kan klättra upp för berg, du måste bara kämpa lite mer än en vanlig människa”. Jag säger – INGET KAN VARA MER FEL!!

HON kan i detta läge leva ett normalt liv, men det är långt ifrån alla som får MS som kan göra. När jag fick min sjukdom i början på 90-talet så behövde jag inte alls kämpa mer än en vanlig människa, medans jag idag nästan 25 år senare kämpar med att försöka komma tillbaka till jobbet och bli kompis med min rullstol.

Såna här artiklar är så härliga att läsa när det går bra för människor, när de klarar kriser och går vidare i livet. MEN, det spiller över på oss som kämpar oss blåa i sjukdomen för att låtsas vara så ”normala” som möjligt. Det känns i hjärtat när människor gärna vill hänvisa till att hon kan göra si, han kan göra så, bara du tränar lite mer, bara du är lite mer positiv…jada jada jada…

Vad vill jag då ha sagt med detta inlägg? Jag vet egentligen inte. Jag är jätteglad att Sara har kommit tillbaka till ett mer normalt liv, och kanske sörjer jag det jag har haft men inte uppskattat det som jag borde. Jag har det jättebra idag, det är bara det att jag har andra värderingar idag, uppskattar andra saker, och det vill jag inte bli dömd för (som jag blir oftare än någon kan tro) Men framför allt önskar jag att ingen blir dömd efter vad gemene man TROR sig veta om min sjukdom och hur den drabbar mig. Alla MS-drabbade kämpar häcken av sig kan jag lova!!💖

#fuckms #msgetsonmynervs #bekindalways