Nu är vi äntligen på plats! Eller vi kom hit ungefär för två dygn sen, men lite extra sömn har krävts, men nu är dygnsrytmen på plats, för nåt sova på planen blev det ju inte mycket av.

Vad har då hänt hittills?

Söndag: Resan börjat runt lunch genom att vi blir skjutsade upp till Arlanda av Simon. Skönt att checka in på hotell där eftersom flyget går redan tidigt på måndagsförmiddagen. Vi käkar lite på O’Learys, god mat men usel service och ovanligt dyrt. Sen blev det lite ”inleda-Nya Zeelands-känslan” med lite bubbel.

Måndag: Uppe med tuppen för att äta hotellfrukost. Buffén var enorm, men med lite resfeber och den tidiga timman var tyvärr inte aptiten så stor. Mot incheckningen – inte mycket kö, men när de ser att man kommer med rullstol får man egen incheckningsdisk ändå 🤗. Eftersom det är två rätt kraftiga lithiumbatterier i elrullstolen så blev det en del frågor kring det. De flesta flygbolag har tydliga bestämmelser vilka batterier man kan ta med sig. Eftersom vi var väääldigt bra förberedda så gick incheckningen smidigt. Vi hade bekräftelsemejlet från Singapore Airlines-kontoret att batterierna var okej att flyga med. Kravet var att de skulle tas som handbagage, de fick inte sitta kvar inkopplade i rullstolen. Vi hade även kopia på battericertifikatet från rullstolstillverkaren.

Det här innebar att jag inte körde min egen rullstol på flygplatsen, den fick batterilös checkas in som specialbagage. Hemma hade vi skrivit ett par skyltar och satt fast på rullstolsöverdraget om att vi bad dem vara väldigt försiktiga med den. Jag vet ju att det kan gå tufft till med bagaget.

Jag fick nu en lånerullstol av flygplatsen och en alldeles egen assistent som tog oss förbi alla köer, VIP hela vägen fram till flygplansdörren💪🤩 som de värsta kändisarna. 

Flygplansstarter är inte min favorit, inte så länge jag själv sitter i planet alltså. Det är läskigt när det är en massa konstiga ljud, men jag brukar kolla om flygvärdinnorna ser lugna ut, då vet jag att det är ganska lugnt. Sen berättar Leif om allt som låter och om flaps hit och gaspådrag dit, så då går det bra.

Efter en snabb mellanlandning i Moskva styr planet vidare mot Singapore. Det går smidigt, men mycket sömn blir det inte. Flygplansstolar är inte min favoritmöbel om man säger så.

I Singapore blir allt bara en lång väntan. Vi försöker slumra lite, men inte är det lätt. Tiden går långsamt men vi strosar runt i transithallen och gör det bästa av det. 25 min slummer fick jag till i alla fall.

Tisdag: När det väl är dags att gå till gate så får vi VIP assistent igen, vi får åka flygplatsbil till gaten. Himla skönt eftersom gaten ligger ett par km bort. Det blev lite frågor om batterierna vi hade i handbagaget igen, men efter att ha visat vår dokumentation så gick det smidigt. 10 timmar till på ett plan, det är bara att försöka gå in i energy save mode och låta tiden gå.

Onsdag: Äntligen på NZ ground🇳🇿 På flygplatsen träffar vi ett par bekanta, käkar lite lunch och pratar om vad som hänt sen sist. De bor i Auckland och de erbjuder sig som vanligt att vi får gärna bo över hos dem om vi är i närheten. Om de inte kommer och besöker oss i stugan så tar vi säkert en tripp dit.

Dags att hämta ut hyrbilen. En fräsch Toyota RAV som bara gått 650 mil känns helt okej. Nu drar vi mot Rotorua. I Rotorua väntar världens härligaste lilla stuga med en fantastiskt grön, skön, lugn omgivning. Här ska vi bo i 10 veckor. Det lär inte bli ett dugg svårt! Vi möts av choklad på sängen, ett välkomnande på en white board och en kissemiss, Smitty, som är kelsjuk. Vilket mottagande!

Sen blir det sova. Jösses vad det går bra att sova när man varit vaken långt över ett dygn. Nu har vi vänt dygnet till NZ-tid, nu börjar äventyret!