Att vara förkyld brukar vara en baggis tycker jag, men nu måste jag råkat ut för något riktigt otäckt. Så här sjuk har jag inte varit på år och dar. Kan nog vara så att jag fått en släng av influensan. Jag har känt att något varit på gång ett bra tag, men i veckan bröt det ut ordentligt. Inatt kostade jag på mig en släng av feber också. Men med lite alvedon och vicks-tabletter ska det nog vara över om några dagar. Hostan är värst, men jag har dunder-hostmedicin så den hålls i schack den också.
Här ska vi bo…där i cirkeln 🙂
Meningen är att vi nästa vecka ska boka ny resa till Nya Zeeland. Nu börjar solbrännan från den senaste resan försvinna, så nu är det dags att planera för nästa vinter-bränna. Nu är flygbiljetter för feb 2019 släppta så nu är det bara att boka egentligen. Den här gången är det lite nervöst för vi bokar allting själva och då gäller det att få till allt rätt. Vi tar hjälp av försäkringsbolaget med extra reseförsäkring som ska täcka de flesta eventualiteter.
Vi har redan satt i gång NZ-nedräknaren, och det är inte sååå länge kvar. Det viktigaste att komma ihåg denna gång är att resväskan inte behöver var fylld till brädden, jag klarar mig med mycket mindre än jag tror.
Bokning av flyg, bil, stuga…sen är det bara att vänta.
Oj oj oj stackers dig. Jag hoppas du piggar på dig så vi kan ses snart.
Jag är en mästare i att packa. Åker alltid med väldigt lätt packning faktiskt. Räknar med att om jag glömt något så finns det att köpa på plats. Det är ju oftast inget u-land man besöker.
I min ungdom kunde man åka upp till Arlanda och parkera ändan i en fåtölj och vänta på sista-minutenresor för ett par tre hundralappar för en vecka. Då hade man en påse med bikini, pluska, pass, underkläder och ett ombyte. Inte mycket till packning men det funkade.
Ja jisses så fort dagarna ramlar nedåt. Det står inte på förrän ni sitter där i solnedgången i Rotorua och Leif avnjuter sin kvällsbira.
Kram till sjuklingen från mig. Hälsa grabbarna
Tack rara du, snart är jag på benen igen och svajar omkring som vanligt 🙂
Haha, vågar man tänka på hur det gick till på de där sista-minuten-resorna? Måste ha varit ett riktigt äventyr i alla fall.
Stor kram tillbaka!
Det var toppenresor. I de flesta fall bodde man 4-stjärnigt och grannarna blev skitsura när dom fick reda på att de betalt flera tusenlappar och vi bara 300 kronor var.
Det var helt ok serru. Kanoners!
Jag gillar svajiga brudar så det är helt ok.
Jättekram till dig från mig. Svaja på syster…….svaja på.