Tid

Allt är relativt sägs det, och då menar jag inte med syfte på relativitetsteorin som många kanske tror eftersom det är mig det handlar om, relativitetsteorin är något helt annat. Men även om tiden kan förändras beroende på hastighet och läge så vet jag inte om det är det det handlar om i mitt fall på Nya Zeelands-semestern. Jag har alltid tyckt att tiden antingen går för fort, för sakta eller på nåt sätt är allt är relaterat till tid på något sätt, det finns alltid ett klockslag att förhålla sig till.

Just nu känns det inte så, tid är något orelativt just nu, för det är inget jag förhåller mig till. Solen går upp, vi åker någonstans, äter när vi är hungriga och stannar när det är dags att ta kväller. Här i södra hemisfären stämmer ändå ingenting, jag skyller på det när min kartläsning går åt skogen, ganska simpelt.

I förrgår åkte vi från Rainforest Holiday Park vid Franz Josef galcier. Målet var att ta oss genom Arthur’s Pass för att komma närmare Christchurch där vår resa skulle vända norrut igen.

DSC_1676_1

Att åka med husbil tar lite längre tid än att resa med en vanlig bil och med så mycket att uppleva här så blir det många stopp. Vägen vindlar sig längs berg och bakom nästa krök vet man inte vad som väntar. Ibland ett nytt berg, ibland en djup dal, ett vattenfall, en flod, en vingård eller helt enkelt ett vägbygge.

DSC_2507_1

DSC_2426

Vi kom inte så långt som till Arthur’s Pass utan stannade strax innan på Jackson Holiday Park. En fantastisk camping på många sätt, trevlig personal, djur som gick omkring intill husbilen och framför allt naturen. Där sov man gott.

DSC_2412_1

Genom Arthur’s Pass satt jag mest tyst och mållös, inte helt likt mig, men så var det i alla fall.

Vidare ner mot Christchurch för att åkt tillbaka till husbilsuthyraren för att byta elkabel, den fungerade inte helt, men efter bytet kan vi använda alla faciliteter i husbilen. Skönt med mikro och 220V när det är glest mellan restaurangerna.

Vi sov utanför Christchurch, precis invid havet. Vågorna slog mot stranden så även där sov man extra skönt.

Många mil blir det, vi är nu i Picton och väntar på färjan över Cook Strait till norra ön. Nu kommer stoppen att bli längre för vi har dubbelt så lång tid att åka runt där.

Två veckor kvar på semestern nu, lite svårt att förhålla sig till nu när tiden bara är.

1 tanke kring ”Tid

  1. Bibbi

    Vilken härlig resa ni gör. Tack för fina bilder. Det är så kul att följa er väg.
    Ibland är det nog bra att allt inte blir som man trott för då har man chansen att ramla på något som man annars skulle missat.
    Mys er och ha det bra. Kör försiktigt och må gott. Kram.

    Svara

Lämna ett svar till Bibbi Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.