Alla nöjda och glada

Vi lämnade Whakatane med tom mage i morse och siktade på något brunchställe längs vägen mot Edgecumbe. Vi stannade till på The Red Barn Bakery Café och åt varsin himlans god äkta Nya Zeeländsk paj som tillverkades alldeles innanför kassadisken i caféet. Jag åt en mince & cheese pie och Leif en steak & cheese. Både gott och mättande.

Efter brunchen var det dags att styra kosan mot Edgecumbe där jag bokat en tid hos nail technician Lotta Burke, Lotta Nails. Hon är svenska men kom till Nya Zeeland redan 1984, och har bott här sen dess. Det var jättekul att träffas och oj så mycket vi hade att prata om fast vi aldrig träffats förut. När jag gick därifrån hade vi bestämt att höras igen, och kanske semesterbyta hus i framtiden 😁 Det var himla roliga timmar jag spenderade med henne och naglarna blev jag så nöjd med. Leif hittade ett tillgängligt wi-fi under tiden, så han fick tiden att gå han också.

Nu var det dags att styra kosan mot Rotorua. I Rotorua var vi även i februari förra året så det skulle bli spännande att se om jag kände igen mig. Resan mellan Edgecumbe och Rotorua går på SH30, en lite mindre väg med måååånga lååånga raksträckor, och rätt som det är så böjer sig vägen 90 grader åt nåt håll. Vi fick i alla fall se riktig landsbygd, en massa kor och gårdar lite här och där. Kohagarna här är ofta annorlunda jämfört med hemma i Svedala. Här går korna både på höjden och tvären, hagarna är ofta väldigt kuperade.

Mt Edgecumbe

Längs vägen ligger Mt Edgecumbe, Mt Putauaki på Māori, en ståtlig vulkan som hade sitt senaste utbrott ca 300 f Kr. Förhoppningsvis håller den sig vilande långt framöver. Till Rotorua var det bara ca en timmes bilkörning, och snart började det lukta lite konstigt. Det kände jag igen, Rotorua är känd för sin geotermiska aktivitet i staden då ett antal gejsrar finns i området och heta lergropar. I staden finns också svavelhaltiga källor. Rotorua kallas ibland Sulphur City. Och visst kände jag igen mig när vi kom in i stan. Vi åkte direkt till campingen vi bott på tidigare och bokade en plats för natten.

Vi åkte en sväng till KFC för lite mat och sen vidare till Pak’n Save för det traditionella öl- och iste-inhandlandet. Det gäller att hålla upp vätskenivån i värmen 😆 På väg tillbaka till campingen svängde Leif förbi Rotorua Model Railroad Club, och vilken lycka, det var folk där och Leif fick titta på och snacka lite modelltåg. Klubben besökte han för första gången redan för så gott som exakt 20 år sen, så han tyckte det var kul att återse stället.

Med mitt nagelfix och Leifs modelltågsbesök har humöret varit på topp och ikväll somnar vi både nöjda och glada.

God natt från Rotorua.

2 tankar kring ”Alla nöjda och glada

  1. Bibbi

    Jag följer resan både här och på Leifs blogg och tycker det är fantastiskt roligt. Passade ni på att bada hälsobad i staden med källorna? När jag var på besök i Wien för många år sedan fick jag följa med till ett spa och där badade tanterna och farbröderna svavelbad och fan och hans moster.
    Jag blev vrålhungrig när jag såg pajerna. Just nu skulle jag också vilja ha en sådan. Jag är vrålhungrig.
    Vilken fantastisk resa ni gör.
    Dagens äventyr för min del blir att slira på skosulorna ner till stan för lunch med en gammal kollega. Nu är det tre plusgrader och det ligger vatten på puckelpistarna här. Så slira var ordet sa Bull.
    Kram

    Svara
    1. judithjaxon Inläggsförfattare

      Nej, det har inte blivit nåt badande, det har vi inte tid med 😆. Men vi duschar ibland, och tur är väl det.
      Ja, de där pajerna går inte av för hackor, precis lagom storlek också, mums så det förslår.
      Va försiktig ute i vintervädret, har hört att det är slirigt värre. På med broddarna!

      Kram från oss.

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.