månadsarkiv: februari 2016

<3

Jag känner redan vemod. Vemod för att lämna den här platsen, det här landet, den här semestern och det här enkla livet.

DSC_3471_1_vy

Men jag är så glad att jag kunnat göra den här resan och än är det några dagar kvar innan jag behöver packa ihop allt och städa ur husbilen, husbilen som varit mitt hem de senaste tre veckorna och som har varit ett enkelt boende och samtidigt helt fantastiskt.

Jag längtar hem till barnen, men någonstans hoppas jag att det ligger ett par miljoner kronor och väntar på mig därhemma och då vet jag precis vad jag skulle göra, boka en ny resa till NZ på en gång. Det är så spännande att se var man hamnar i landet då.

DSC_3504_1_räls

Det finns så otroligt mycket mer att uppleva här, det känns som den här resan mest varit att åka runt och kika på vilka möjligheter som finns inför nästa resa. Det här skulle bli min once-in-a-lifetime-resa, och det har det också blivit. Första intrycket är redan inpräntat och mötet med landet går inte att göra på nytt med osedda ögon, men jag har i alla fall hittat mitt drömresmål. Nu är inte jag någon globetrotter i vanliga fall, men nu vet jag i alla fall vad jag vill se och uppleva. Nu gäller det bara att klura ut hur och när nästa resa ska bli 🙂

DSC_14321_1_maori

Nu har vi kommit till Auckland där vår resa slutar, i morgon blir det lite sightseeing och på onsdag kväll går flyget hem. Hem till ett vintrigt Sverige, de säger att borta bra men hemma bäst… vi får väl se.

DSC_3580_1_skycity

Fullmånen lyser och visar på nåt sätt att nu är resan fullföljd, nu är det bara hemresan som återstår. Jag har sett på bloggstatistiken att det faktiskt varit några som läst det jag skrivet och det känns jättekul, tack till er!

DSC_3607_1_måne

Nu  lär det inte hinnas med några fler blogginlägg innan hemresan, kanske jag fortsätter hemifrån och lägger upp fler bilder från den här resan och kanske planerna på nästa resa 😉

DSC_3537._1_waiwera

Gonatt och over and out från Nya Zeeland.

Top of the world

Nä, inte riktigt men top of New Zealand med tanke på att man inte kan komma mycket längre norrut än Cape Reinga där vi var idag. I vattnet norr om udden möts Tasmanska och Stilla havet. Ett magnifikt skådespel som säkert varit ännu mäktigare om vädret varit klart.

Idag har det regnat lite grann, blåst massor och temperaturen har hållit sig stadigt runt 24 grader med en hög luftfuktighet. Ute vid Cape Reinga blåste det majestätiskt mycket, så det var bara att buga och möta vinden, mäktigt värre.

DSC_0587_1_fyr

Att besöka Cape Reinga var den sista av mina aktiviteter på min Nya Zeelands-bucket list. Jag hade bara fyra saker jag absolut ville göra på den här semestern och det var att besöka den sydligaste punkten och det var Stirling point i Bluff ✔️, doppa fötterna i Stilla oceanen på östkusten ✔️, doppa fötterna i Tasmanska havet på västkusten✔️, och besöka Cape Reinga som är den nordligaste punkten ✔️.

Nu är allt detta avklarat, och efter 513 km körda idag och totalt 5352 km sen 3 februari så vilar vi några dagar. Vi ligger kvar på samma camping till på söndag när det är dags att dra sig mot Auckland där husbilen ska lämna igen nästa onsdag.

Husbil och husbil förresten, tror vi i bilen har lite skilda uppfattningar om vad det är för fordon vi färdas i. Jag är övertygad om att det är en husbil eftersom den har 4 bäddar, toalett, dusch och bl a mikro, är 7 m lång och 3,3 m hög, men jag tror min resekompanjon är av en annan inställning.

DSC_0639_1_bil

Här i Nya Zeeland är det oftast en hastighetsbegränsning på 100 km/h utanför städer och det har Leif tagit fasta på. Nu är maxhastigheten 90 km/h för en husbil och det ska ta mig tusan utnyttjas. Inga vägar här är i närheten av de vägar vi har i Sverige. Vägarna slingrar sig upp och ner längs berg och kullar och Leif som kört sin Corvette på Mantorp-banan tror sig ana att körstilen bör vara den samma. Det tycker INTE jag!!

DSC_3372_1_väg

Jag har aldrig fått träningsvärk när jag åkt bil tidigare, men ta mig sjutton va core-musklerna får jobba nu. Det är att spjärna emot i varenda kurva, nedförsbacke och hastig inbromsning, annars skulle jag hänga som en trasa i bilbältet. Ja ja, när jag viftat tillräckligt mycket, pipit till ett antal gånger och hållit mig i vad som går att hålla i, så brukar han inse att jag behöver en paus och stannar till på en rastplats som ligger 25 cm från ett stup. Manlig logik att “det borde ju va lugnt”.

Men va vi har skrattat! Eller ja…det är jag som får hysteriska skrattanfall när jag är riktigt trött och Leif skrattar åt mig. Kanske lite därför träningsvärken uppstått också.

Även om bucket-listan bara innehöll fyra upplevelser har vi hunnit med så otroligt mycket mer. Från att ha varit husbilsnybörjare till att få rutin på allt som kräver ett sofistikerat camping-liv till felnavigering och upptäckt av platser vi inte alls tänkt besöka. Jag är på mitt livs äventyr och Leif på sin femte upptäcktsresa här. Hm…vi har redan börja fundera på när det kan vara tillfälle att åka tillbaka.

DSC_3389_1_strand

Gonatt från Nya Zeeland

Onism and dès vu

Dagarna går..alldeles för fort. Nu har vi kommit in i veckan före den vecka vi åker hem. Dagarna som är kvar går nu att räkna på bägge handens fingrar. 440 mil har vi klarat av sen 1a februari.

Skärmklipp
Tiden är utmätt, det enda mål som är kvar nu är att åka ut på NZ’s nordspets Cape Reinga. Det blir förmodligen en tidig start i morgon och vi sätter fart norröver. Vi bor nu på en camping i Bay of Islands och planen är att stanna ända till söndag. Så trippen till Cape Reinga blir en fram-och-tillbaka-resa bara över dagen.

DSC_3168_1_huka

I helgen är det ett Corvette-convention här som Leif ska vara med på, själv deltar jag bara på BBQ som är på fredag, lördagen tillbringar jag på egen hand 🙂

Vi har många mil bakom oss nu och resan har varit över alla förväntningar! Så många nya intryck, så många nya möten och framför allt…så många skratt. Det känns som min once-in-a-lifetime-resa blir den bästa jag gjort, själen känner sig renad, ny luft har andats och det är längesen jag sovit så gott om nätterna. Det är sommar här och det känns som att inget är omöjligt, jag har till och med lyckats läsa karta riktigt bra de senaste dagarna. Igår var vi och tittade på en Redwood-skog, och när vi kom tillbaka till parkeringen hade en annan husbil ställt sig bredvid (den till höger). Kolla reg-skyltarna, what are the odds?

DSC_3211_1_odds

Det finns så mycket att uppleva här och dagarna räcker inte riktigt till.

Läs gärna Leifs blogg oxå, leif.writesthisblog.com

 

Feeling so much onism and dès vu….

DSC_3196_1_sun

Tid

Allt är relativt sägs det, och då menar jag inte med syfte på relativitetsteorin som många kanske tror eftersom det är mig det handlar om, relativitetsteorin är något helt annat. Men även om tiden kan förändras beroende på hastighet och läge så vet jag inte om det är det det handlar om i mitt fall på Nya Zeelands-semestern. Jag har alltid tyckt att tiden antingen går för fort, för sakta eller på nåt sätt är allt är relaterat till tid på något sätt, det finns alltid ett klockslag att förhålla sig till.

Just nu känns det inte så, tid är något orelativt just nu, för det är inget jag förhåller mig till. Solen går upp, vi åker någonstans, äter när vi är hungriga och stannar när det är dags att ta kväller. Här i södra hemisfären stämmer ändå ingenting, jag skyller på det när min kartläsning går åt skogen, ganska simpelt.

I förrgår åkte vi från Rainforest Holiday Park vid Franz Josef galcier. Målet var att ta oss genom Arthur’s Pass för att komma närmare Christchurch där vår resa skulle vända norrut igen.

DSC_1676_1

Att åka med husbil tar lite längre tid än att resa med en vanlig bil och med så mycket att uppleva här så blir det många stopp. Vägen vindlar sig längs berg och bakom nästa krök vet man inte vad som väntar. Ibland ett nytt berg, ibland en djup dal, ett vattenfall, en flod, en vingård eller helt enkelt ett vägbygge.

DSC_2507_1

DSC_2426

Vi kom inte så långt som till Arthur’s Pass utan stannade strax innan på Jackson Holiday Park. En fantastisk camping på många sätt, trevlig personal, djur som gick omkring intill husbilen och framför allt naturen. Där sov man gott.

DSC_2412_1

Genom Arthur’s Pass satt jag mest tyst och mållös, inte helt likt mig, men så var det i alla fall.

Vidare ner mot Christchurch för att åkt tillbaka till husbilsuthyraren för att byta elkabel, den fungerade inte helt, men efter bytet kan vi använda alla faciliteter i husbilen. Skönt med mikro och 220V när det är glest mellan restaurangerna.

Vi sov utanför Christchurch, precis invid havet. Vågorna slog mot stranden så även där sov man extra skönt.

Många mil blir det, vi är nu i Picton och väntar på färjan över Cook Strait till norra ön. Nu kommer stoppen att bli längre för vi har dubbelt så lång tid att åka runt där.

Två veckor kvar på semestern nu, lite svårt att förhålla sig till nu när tiden bara är.

Wow

I går och idag har jag känt mig som Ernst, ja han myspysfarbrorn Kirschsteiger alltså. Jag har plockat stenar, velat krama bergen och blött foten i turkost vatten. Idag har jag känt in hela nuet.

DSC_0518-scaled

Vi åkte från Invercargill i går morse och siktade på Queenstown. Färden gick genom dalar med berg på bägge sidor. Som Ernst kanske skulle sagt, det var så vackert så ögonen blev generade.

DSC_0581-scaled.

DSC_0564-scaled

I Queenstown var många vägar avstängda på grund av nationaldagsfirande, så vi åkte vidare och hamnade där vi sov i natt. En camping som sveper drömmar genom träden…..som Ernst kanske skulle sagt.

I morse vaknade vi till en sol som precis gick upp och det blev frukost i det gröna. Idag är det västkusten som gäller, vi åker från Lake Hawea Holiday Park med sikte på Greymouth.

DSC_0594_1

Färden går genom Mount Aspiring National Park, bedövande vackert. Vi stannar till vid Ship Creek Doc Walk och jag doppar fötterna i Tasmanska havet, härlig känsla.

DSC_1829_1

En vindlande åktur genom berg och dalar, förbi vattenfall och sjöar, ett riktigt “Sagan om ringen”-landskap. Vi kommer inte ända fram till Greymouth utan stannar på Rainforest Holiday Park, som ligger precis vid Franz Josef Glacier. Efter middag på restaurang Monsoon Bar & Restaurant så är det snart läggdags.

DSC_1056_1

Gonatt från NZ.

Oj då…

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Igår hade vi tänkt att åka till Invercargill, men svängde fel i nån korsning i Mosgiel och hamnade ute på vischan i stället. Mitt ute i ingenting fanns inga andra bilar i sikte, himlen mörknade, det började regna och vi hade ingen täckning på telefonen.

DSC_0587

Låter som en dålig skräckfilm, men vi stannade på en rastplats och försökte fundera på nästa drag.

DSC_0561

Vi åkte vidare och fick nöja oss med vackert landskap och fåren som sällskap.

DSC_0612

Vi hade åkt ca 11 mil åt fel håll och hamnade i Middlemarch in the middle of nowhere. Att vi båda hade sån opejl på läget berodde kanske på en kompass som visade fel, men mest troligt för att det var 34 grader varmt. I Middlemarch hade de hade i alla fall en campingplats, så där hamnade vi.

DSC_0667

Vad de dock inte hade var en öppen affär eller restaurang. Eftersom vi hade lite skralt i kylen fick vi åka till närmsta kiosk och bunkra. Vi fixade vår egen meny på gourmetrestaurangen “Wrong turn”.

DSC_0622

Dryckeslistan var det heller inget fel på.

DSC_0624

Idag på morgonen startade vi ganska tidigt och åkte tillbaka samma väg som vi kom igår. Tillbaka till Mosgiel och hittade nu rätt avfart mot Invercargill. Det blir att åka mycket bil, men det gör inte så mycket när det händer saker hela tiden. Eftersom det är två tekniknördar på vift så finns det alltid nån pryl att hålla koll på. I bilen har vi fullt med sladdar, kameror, GPS, dator, surfplatta och telefoner.

DSC_0907

Väl framme i Invercargill stannade vi till på ett turistcenter för att orientera oss. Att vi åkte till Invercargill berodde på att vi ville vidare till Bluff, och eftersom vi fick reda på att vädret skulle bli sämre i morgon så tänkte vi att det är lika bra att passa på idag när solen skiner.

Vid turistcentret tog vi en välbehövlig paus efter många mil i bilen.

DSC_0996

Statyn till höger är Minerva, the roman goddess of wisdom. Vad han till vänster står för framgår inte.

Vi åkte vidare till Bluff och besöket där var utöver det vanliga. Jag har tittat på bilderna jag tog och de gör absolut inte platsen rättvisa. Att sitta och se ut över havet och veta att nästa utpost söderut är sydpolen är som att meditera, lugnet infann sig. Det blåste hårt och vågorna skummade och det var bara fantastiskt. Bäst hittills på resan.

DSC_1056

Sen var det dags att leta camping igen, vi hade siktet inställt på Amble On Inn. Efter ytterligare handhavande kartfel av Carina så hittade vi rätt till slut. Här är vi nu och funderar på vad vi ska hitta på i morgon. Som sagt, det blir inte alltid som man tänkt sig, så det är alltid spännande att se vad som händer.

DSC_1144

Gonatt från Nya Zeeland.

Äntligen!!

Då var man äntligen på plats. Flygresan var lång, men gick förvånansvärt bra, jag var mest flygrädd vid start och landning. Jag tänkte uppdatera bloggen vid mellanlandningarna, men det hanns inte med.

Vi landade i Christchurch, Nya Zeeland 05.30 lokal tid i morse, dvs 17.30 svensk tid. Nu gäller det bara att hålla sig vaken till NZ-kväll, så man kommer in i rätt dygnsrytm.

CHR

Vi hämtade ut husbilen på Britz kontor och for iväg med 7 m långt och 3,3 m högt ekipage i vänstertrafik. Planen var att handla det nödvändigaste och sen hitta en campingplats nära Christchurch och bara ta det lugnt.

DSC_0108

Så blev det dock inte, vi for iväg ganska pigga och glada att äntligen vara på plats. Vi stannade och handlade lite i Timaru. Stannade vid ett café för att äta lite.

DSC_0161

Sen vidare till Oamaru, där vi stannar till på Oamaru Harbour Tourist Park. Det blev cirka 33 mil.  Det är sommar här! I måndags åkte vi från ett gråtråkigt vintersverige som hade en temperatur runt nollgradersstrecket, här har vi haft drygt 25 grader under dagen. Till och med havet på östsidan är runt 20-gradersstrecket. Härligt att kunna byta årstid på ett dygn eller så.

Uppdrag nummer 1, Mission Completed, jag har doppat fötterna i Stilla Havet.

Nu är det kväller och tröttmössan är på sen länge, men ett par timmar till ska jag försöka vara vaken.

DSC_0189

Uppdrag nummer 2 är att hinna med att doppa fötterna i Tasmanska havet på västra sidan av NZ, det blir senare i veckan.