Kategoriarkiv: Ditt å Datt

När livet händer

Okej, hyfsat bra överskrift…men sen då. Det är ett och ett halvt år sen mitt senaste blogginlägg. Just då befann vi oss i fantastiska Rotorua, i en fantastisk liten stuga på en fantastiskt härlig semester i Nya Zeeland. Vinter i Sverige betyder sommar i Nya Zeeland.

Jag hade lovat mig själv att blogga hela vistelsen i NZ, men det blev inte så, vad var det som hände då? I mitten av 2018 ansökte jag om bostadsanpassning i och med att jag blir sämre och sämre i min MS. Ansökan ändrades ett par gånger och till slut handlade ansökan bara om badrummet.

Just när vi var i NZ ville kommunens bostadsanpassningshandläggare ta upp mitt ärende i vård- och omsorgsnämnden för att få till ett beslut. Det blev ett himla mailande fram och tillbaka och min handläggare avslog (helt felaktigt vet jag så här i efterhand) både det ena och det andra. Jag fixade en fullmakt till en annan person som skulle gå på mötet med nämnden och föra min talan. Inför mötet beskrev jag mina behov extra noga för att nämnden skulle inse att det jag sökte behövde jag verkligen. Jag hade ju till och med intyg från arbetsterapeut och sjukgymnast på det. Det var bl a det här som upptog himla massa tid från semestern, stressen var hela tiden närvarande.

Självklart gick nämnden på kommunens handläggares linje och det betydde att jag skulle få ”nöja” mig med det kommunen tyckte sig veta vara bäst (och självklart inte lägga ut en krona extra).

Jag började skriva en överklagan på en gång eftersom jag bara hade tre veckor på mig att skicka in den. Det här tog väldigt på mina krafter de sista veckorna i NZ. Därför blev inte bloggen uppdaterad.

Jag överklagade som sagt till Förvaltningsnämnden, vilka har en handläggningstid på ca ett år. Under det året är det bara att vänta.

När domen kom fick jag rätt på vissa bitar, men va inte helt nöjd. Förvaltningsrätten gjorde avslag på en mening arbetsterapeuten sagt under ett telefonsamtal med handläggaren på kommunen. Detta hade jag inte fått någon information om och när jag pratade med arbetsterapeuten så hade handläggaren totalt missuppfattat arbetsterapeuten.

Men jag hade inget annat val än att överklaga till Kammarrätten, och det är där anpassningen ligger och väntar nu. Först måste jag få prövningstillstånd i Kammarrätten, först då tar de upp ärendet. Får jag inte prövningstillstånd gäller förvaltningsrättens dom. Under tiden är hela anpassningen ”on hold” vilket betyder att det jag fått beviljat, ändå inte utförs. Jag har mina trösklar kvar – jag kommer inte fram som jag ska, gående eller i rullstol. Jag har ingen ramp vid yttertrappan – jag kommer inte ut utan hjälp. Badrummet är trångt – jag har fått sätta ut stolar att ”mellanlanda” på för att ta mig till duschen. Ingen anpassad tröskel vid utgång till altan – jag kommer inte ut på altan själv. Jag kommer inte in i tvättstugan med rullstol – jag kan inte tvätta själv längre. Jävligt trist att vara så begränsad.

Och jag som inte ens sökt om anpassning av köket än. Där kan jag inte längre laga mat eftersom inget är anpassat, jag når inte grejer osv osv osv osv osv osv. Eftersom jag inte kommer upp på övervåningen har jag fått ta ner mitt skrivbord och ställt i vardagsrummet + en massa annat, nu är det trångt kan jag lova. Jag får liksom nöja mig med utrymmet jag har på undervåningen enligt kommunen. Dvs, allt jag har haft på övervåningen får jag ta ner eller överge eftersom det inte får plats härnere.

Osv osv osv osv osv! Jag skulle kunna beskriva hur mycket som helst om den här skiten, om okunniga handläggare, nämndemän och kommunala tjänstemän. Själv har jag läst det mesta om bostadsanpassning, både lagar och bostadsanpassnings-handboken, jag har pratat med rättshjälpen på Neuroförbundet, jurist på boverket och handläggare på kommunens bygglovsavdelning. Alla… ALLA säger att tillgänglighetsprincipen ska gälla enligt SS914221 – standard för byggnadsutformning bostäder, utom kommunen som vrider och vänder på allt…AAAAAALLT. Sen har jag fått lära mig överklaga domar också, det är en procedur i sig 😫.

Tänk alla som inte orkar läsa, ringa, fråga, skriva och bråka som jag?  Hur får de den hjälp de har rätt till? Ja, för när man ifrågasätter, som jag gör, så anses man vara bråkig, även fast man har rätt. Det gäller i och för sig inte bara bostads-anpassningen, Svensson är så förbannat konflikträdd så alla ska bara hålla med om allt så blir allt bra *styrkekram*… fy fan 🤮

Jag har varit, och är väl fortfarande, arg, besviken, trött, ledsen och förbannat envis. Det gör att orken tar slut väldigt fort. Skulle jag inte har R och L så vet jag inte hur det skulle gå, då blev det väl in på hemmet i förtid.

Roy’s Peak

Jag vill ju jobba, tjäna pengar och unna mig saker. Vill umgås med barnen, vänner och bekanta. Fika, fixa fest och strosa. Gu vad jag saknar att strosa runt – på stan, på stigar, på berg och på stränder. Det saknar jag mest när vi är i Nya Zeeland. Mycket är tillgängligt där, men de fantastiska stränderna och de mysiga stigarna ut på vandringsleder kommer jag ju inte åt. Till och med 50 m är omöjligt för mig att gå numer.

Whararaki beach

Vi planerade ju att åka till Nya Zeeland nu i november, men 🤬🤬🤬Corona kom ju emellan. Bekanta därifrån skulle kommit hit till Sverige i midsommar men det blev ju inställt det också 😢. Får se om det blir nån resa dit nångång igen.

Jag har ju vetat om min MS i många år, men det är tufft att det gått så mycket utför bara de sista två åren, men… det har varit bra ändå fram till dess 🤗.

Men annars är allt bra med mig😬men ”foten i kläm” hela tiden tar på orken.

Sommartider, hej hej

Ja, så ställde vi om klockan till sommartid. Dagen känns längre när ljuset dröjer kvar på kvällen. Idag, söndag, är väl den dagen man märker tydligast att klockan är framflyttad en hel timme. Vid 19.30 var det fortfarande ljust ute, och nu kan man tro på att våren är på väg på riktigt.

Solen har varit framme en stor del av dagen, vi var till Slagstaglass och jag åt årets första nougatsnäcka i solen. Det var dock lite kyligt, så vi satt i bilen och smaskade. Men det gjorde inget för nu är the swedish ice cream season invigd.

Den här dagen har verkligen fått mig att längta till Nya Zeeland. Det är snart två månader sen vi kom hem, men bara 252 dagar kvar tills vi åker igen. Idag blev jag påmind om sommarkvällarna i december down under och isglassen vi slurpande i oss de varmaste dagarna. Först blir det en sommar i Sverige, sen kör vi en repris i december till och med halva februari. Som jag längtar. Om allt går som tänkt får vi Sverigebesök i huset vi ska bo i, ska bli så himla trevligt!💕

I går var vi till E18 (inte motorvägen, utan Eleonoragatan 18) på Neuroförbundet Eskilstunas årsmöte. Det slutade med att jag blev invald som suppleant till styrelsen och så blev det smörgåstårta och kaffe efter mötet.

Mötet började kl 14, men någon jag känner (börjar på L och slutar på eif) fick för sig att det började kl 12. Blåögd och lite tillbakadragen som man är (😆😆😆) så ifrågasatte jag ju inget. Så när vi kom till lokalen så var det ju fortfarande igenbommat. Så vi åkte till Janeling och tog oss en fika, mysigt värre. Så ingen skada skedd, vi kom till mötet vid 14, så det blev som vi tänkt oss.

Efter årsmötet åkte vi ut till Näshulta och besökte Simon och Tilda. De bygger sitt nya hus på tomten bredvid lilla huset de bor i nu och jisses vilket fint hus de kommer att flytta in i. Stommen är rest och S & T hade själva satt in ett par fönster under dagen. Går allt som planerat så kan de flytta in till midsommar. Jag är så stolt över de små lillfisarna som nu blir vuxna på riktigt, gullungar ❤❤❤.

Idag luftade vi Sparken, ett första test och det gick jättebra. Ja, DJI Spark är alltså en drönare med filmkamera som är vår senaste gadget i samlingen. Nästa helg blir det mer flygande och då ska vi filma lite också. Sparken var väldigt stadig att styra så höll man bara tungan rätt i mun så kunde man landa den precis var man ville. Kan ju tillägga att jag höll tungan mer rätt i mun än vissa andra (börjar på L och slutar på eif, som av någon anledning hamnade utanför  landningpunkten så drönaren välte). Som förste styrman blev jag lite stolt när mina manövreringar med manöverpanelen gick alldeles prickfritt 🤣✌

Vi har haft en kanonhelg och ser nu fram emot påsken då både Robin och Leif har ledigt i fyra dagar.

🎶 Music please 🎶

Jag är, om det finns nåt sånt ord, musikperiodare. I perioder har jag lyssnat på musik från morgon till kväll. Jag är dock ingen telefonlyssnare, dvs går med headphones inpluggade i öronen. Oftast lyssnar jag aktivt, dvs letar efter en speciell låt som jag vill höra just då. Eller som ikväll innan jag ska somna, lyssnar på en av min låtlistor på Spotify.

Jag har en salig röra i mina låtlistor, allt från dansband till hårdrock. Musik handlar så mycket om humör för mig. Kvällar som nu, innan jag ska somna, blir det oftast lågmälda låtar. Jag ska länka några nedan. Musik handlar mycket om känslor och minnen också. En gammal låt från förr kan få mig i en särskild sinnesstämning. Det är inte säkert jag har något bildminne, men en känsla som ger en ledtråd om vad som försegick i mitt liv just vid det tillfället.

För många år sen, innan Spotify och andra musiktjänster, hände det att jag la mig på vardagsrumsgolvet, pluggade in hörlurarna i stereon och startade min favoritCD. Jag har de allra flesta CDn kvar, men jag har inte lyssnat på dem på flera år. Varför vet jag inte… Varför jag har dem kvar vet jag inte heller. De flesta är ju väldigt lättillgängliga på annat sätt. Men det är som mina böcker, jag har kvar de flesta jag läst. De tar onödig plats, men mina CDn och böcker vill jag så gärna behålla.

Jag lyssnar inte på Håkan Hellström, Kent (utom nån enstaka låt) eller Thåström. Det finns ju vissa artister som de flesta gillar, men ne, inte jag. Jag tror det beror mycket på artistens röst. Texter har jag inte lyssnat på så mycket, jag lyssnar mer på rösten, och melodin. Det ska liksom kännas skönt att lyssna på musik.

Jag saknar att bugga, mina ben fixar inte det längre. En rejäl buggarlåt kan va härlig att lyssna på, men mer när man kunde svänga runt i en bugg än nu.

Här är några låtar jag gillar, men det är bara en fjärt i rymden, kvällar som denna så scrollar jag igenom mina Spotifylistor hejvilt.

“There is a song for every mood”

Christina Perri – A thousand years
James Arthur – Naked
Daughtry – Crawling back to you

Märker att det inte finns en chans att länka till alla olika artister jag lyssnar på, men det gör ju inget, jag har ju låtarna i mina Spotifylistor🎵😀