Författararkiv: JudithJaxon

När livet händer

Okej, hyfsat bra överskrift…men sen då. Det är ett och ett halvt år sen mitt senaste blogginlägg. Just då befann vi oss i fantastiska Rotorua, i en fantastisk liten stuga på en fantastiskt härlig semester i Nya Zeeland. Vinter i Sverige betyder sommar i Nya Zeeland.

Jag hade lovat mig själv att blogga hela vistelsen i NZ, men det blev inte så, vad var det som hände då? I mitten av 2018 ansökte jag om bostadsanpassning i och med att jag blir sämre och sämre i min MS. Ansökan ändrades ett par gånger och till slut handlade ansökan bara om badrummet.

Just när vi var i NZ ville kommunens bostadsanpassningshandläggare ta upp mitt ärende i vård- och omsorgsnämnden för att få till ett beslut. Det blev ett himla mailande fram och tillbaka och min handläggare avslog (helt felaktigt vet jag så här i efterhand) både det ena och det andra. Jag fixade en fullmakt till en annan person som skulle gå på mötet med nämnden och föra min talan. Inför mötet beskrev jag mina behov extra noga för att nämnden skulle inse att det jag sökte behövde jag verkligen. Jag hade ju till och med intyg från arbetsterapeut och sjukgymnast på det. Det var bl a det här som upptog himla massa tid från semestern, stressen var hela tiden närvarande.

Självklart gick nämnden på kommunens handläggares linje och det betydde att jag skulle få ”nöja” mig med det kommunen tyckte sig veta vara bäst (och självklart inte lägga ut en krona extra).

Jag började skriva en överklagan på en gång eftersom jag bara hade tre veckor på mig att skicka in den. Det här tog väldigt på mina krafter de sista veckorna i NZ. Därför blev inte bloggen uppdaterad.

Jag överklagade som sagt till Förvaltningsnämnden, vilka har en handläggningstid på ca ett år. Under det året är det bara att vänta.

När domen kom fick jag rätt på vissa bitar, men va inte helt nöjd. Förvaltningsrätten gjorde avslag på en mening arbetsterapeuten sagt under ett telefonsamtal med handläggaren på kommunen. Detta hade jag inte fått någon information om och när jag pratade med arbetsterapeuten så hade handläggaren totalt missuppfattat arbetsterapeuten.

Men jag hade inget annat val än att överklaga till Kammarrätten, och det är där anpassningen ligger och väntar nu. Först måste jag få prövningstillstånd i Kammarrätten, först då tar de upp ärendet. Får jag inte prövningstillstånd gäller förvaltningsrättens dom. Under tiden är hela anpassningen ”on hold” vilket betyder att det jag fått beviljat, ändå inte utförs. Jag har mina trösklar kvar – jag kommer inte fram som jag ska, gående eller i rullstol. Jag har ingen ramp vid yttertrappan – jag kommer inte ut utan hjälp. Badrummet är trångt – jag har fått sätta ut stolar att ”mellanlanda” på för att ta mig till duschen. Ingen anpassad tröskel vid utgång till altan – jag kommer inte ut på altan själv. Jag kommer inte in i tvättstugan med rullstol – jag kan inte tvätta själv längre. Jävligt trist att vara så begränsad.

Och jag som inte ens sökt om anpassning av köket än. Där kan jag inte längre laga mat eftersom inget är anpassat, jag når inte grejer osv osv osv osv osv osv. Eftersom jag inte kommer upp på övervåningen har jag fått ta ner mitt skrivbord och ställt i vardagsrummet + en massa annat, nu är det trångt kan jag lova. Jag får liksom nöja mig med utrymmet jag har på undervåningen enligt kommunen. Dvs, allt jag har haft på övervåningen får jag ta ner eller överge eftersom det inte får plats härnere.

Osv osv osv osv osv! Jag skulle kunna beskriva hur mycket som helst om den här skiten, om okunniga handläggare, nämndemän och kommunala tjänstemän. Själv har jag läst det mesta om bostadsanpassning, både lagar och bostadsanpassnings-handboken, jag har pratat med rättshjälpen på Neuroförbundet, jurist på boverket och handläggare på kommunens bygglovsavdelning. Alla… ALLA säger att tillgänglighetsprincipen ska gälla enligt SS914221 – standard för byggnadsutformning bostäder, utom kommunen som vrider och vänder på allt…AAAAAALLT. Sen har jag fått lära mig överklaga domar också, det är en procedur i sig 😫.

Tänk alla som inte orkar läsa, ringa, fråga, skriva och bråka som jag?  Hur får de den hjälp de har rätt till? Ja, för när man ifrågasätter, som jag gör, så anses man vara bråkig, även fast man har rätt. Det gäller i och för sig inte bara bostads-anpassningen, Svensson är så förbannat konflikträdd så alla ska bara hålla med om allt så blir allt bra *styrkekram*… fy fan 🤮

Jag har varit, och är väl fortfarande, arg, besviken, trött, ledsen och förbannat envis. Det gör att orken tar slut väldigt fort. Skulle jag inte har R och L så vet jag inte hur det skulle gå, då blev det väl in på hemmet i förtid.

Roy’s Peak

Jag vill ju jobba, tjäna pengar och unna mig saker. Vill umgås med barnen, vänner och bekanta. Fika, fixa fest och strosa. Gu vad jag saknar att strosa runt – på stan, på stigar, på berg och på stränder. Det saknar jag mest när vi är i Nya Zeeland. Mycket är tillgängligt där, men de fantastiska stränderna och de mysiga stigarna ut på vandringsleder kommer jag ju inte åt. Till och med 50 m är omöjligt för mig att gå numer.

Whararaki beach

Vi planerade ju att åka till Nya Zeeland nu i november, men 🤬🤬🤬Corona kom ju emellan. Bekanta därifrån skulle kommit hit till Sverige i midsommar men det blev ju inställt det också 😢. Får se om det blir nån resa dit nångång igen.

Jag har ju vetat om min MS i många år, men det är tufft att det gått så mycket utför bara de sista två åren, men… det har varit bra ändå fram till dess 🤗.

Men annars är allt bra med mig😬men ”foten i kläm” hela tiden tar på orken.

En liten gumma kan gno 👵

Högt upp i luften

Tyvärr kan man inte alltid vara ute på äventyr, hur gärna man än vill, det finns ju faktiskt en del saker som måste tas om hand när man är på resande fot. I fredags var fokus på tvätten. Sen bakades det också, visserligen bara en liten sockerkaka, alltid något. I lördags fick vi besök av våra Rotorua-vänner, då kan det vara kul att bjuda på ”swedish sugarcake”.

Vy bort över Rotoruasjön

Leif flyger drönare lite då och då, och det är kul att se vad som kan åstadkommas med den. Det krävs en del träning för att få kontroll på alla inställningar och reglage, men förhoppningsvis får vi till några filmer så småning om.

I torsdags var vi ut på en tur med bilen. Vi åkte till Paeroa och turistade lite.

Forta Leza Restaurant

På vägen dit åkte vi nya vägar vi aldrig åkt tidigare, mycket nytt att se. Vi stannade på ett ställe precis intill vägen och det visade sig vara en jättemysig restaurang och café, Forta Leza Restaurant. Leif käkade fish & chips och jag tog den godaste nachotallrik jag ätit på länge, så himla mycket smält ost och en lagom blandning av det mesta. Vi träffade även en gammal kompis där.

Konrad Barbaren
Wheehoo…

I Nya Zeeland vet ni som följt min blogg från tidigare NZ-resor att det kan gå rätt så häftigt till på vägarna. Alla vägar utanför städer har en hastighetsbegränsning på 100 km/h, kostig eller asfaltsväg. Inte undra på att däcken då går i kors.

På tal om kostig, man ser så mycket trevligt när man är ute och åker.

Kor på stig …
Fika
Turist javisst …

Så kom vi då till Paeroa. Paeroa är ju känd för sin L&P och vi gick all in, tog selfie tillsammans med L&P-flaskan och fikade på L&P-caféet. Självklart blev det L&P-läsk och L&P-glass 🤗

I går lördag var som sagt våra Rotorua-vänner här, och det är alltid lika trevligt att träffa dem. De hade med sig lite gott, bl a ingefärskakor som Kay bakat, så himla goda! Vi kommer att ses fler gånger under semestern, ska bli jättetrevligt.

I dag söndag har solen stått som spön i backen. Vi åkte in till Rotorua för att ta en sväng på farmers market. Det var inte mycket att se, vi satsar på night market på torsdag i stället. I stället gick vi vidare till Fancy Meow Cat Café i stället, det var grejer det, 17 katter fick vi träffa😻

När vi kom hem stod korna och väntade utanför dörren 🐮

Muuu …

Firartajm🎈

I morse sjöng jag till Leifs förtret. Jamen man ska sjunga när någon fyller faktiskt. Idag har vi firat hans födelsedag precis som förra året, dvs inte firat så mycket alls. Nu tycker jag ju sången jag sjöng är högtidlig nog så han var tacksam tror jag … när jag slutade sjunga.

En god lunch måste ju dagen firas med. Vilken lunch sen, bästa burgarn på denna sidan ekvatorn. Leif gav den 17.83 poäng av 10 möjliga, och DÅ är Sjölund nöjd kan jag lova.

Vädret har varit lite halvtråkigt både idag och igår. Men vi bjöd in våra Airbnb-värdar på swedish fika med nybakad sockerkaka. De uppskattade det väldigt mycket 🙌. Det är så roligt att lära känna nya människor i det här landet, alla är så otroligt välkomnande och generösa. De frågade en hel del om Sverige och de lärde oss en hel del om NZ, och mer lär det bli. Vi är inbjudna till deras julfirande och kommer då att få träffa en del av deras släktingar, spännande!

I bland är det smaskigt med glass, eller helt ärligt, det är alltid smaskigt med glass. Jag har hittat en fantastiskt, oemotståndlig, helt underbar Magnumglass i bägare, med flera lager choklad. Slurp Slurp! Precis en sån man vill ha en varm dag, eller en kall dag för all del eller vilken dag som helst egentligen, på kvällen också. Mitt i natten har jag inte testat men jag tror den funkar lika bra då också.

Stor barngrupp i Bregottfabriken

Vårt värdpar har tidigare haft en bondgård med många djur. De flyttade till detta ställe för två år sen och har nu bara 55 djur kvar. De går och muar i hagarna bredvid vår stuga (korna alltså, inte värdparet) mest hela dagarna, hur mysigt som helst.

På kvällningen duggade det lite,  men är det bbq-tajm så är det. Idag blev det bara lite korv, men med goda tillbehör så blev det smaskens.

Nu är det snart läggdags, så nu är det gonatt från Nya Zeeland 🇳🇿

Härliga måndag 🙌

Vissa måndagar är härligare än andra, idag till exempel. Idag vaknade vi upp i vår lilla Airbnb-stuga till vackert väder, om än lite kyligt. Temperaturen steg snabbt så det var runt 25 grader på förmiddagen.

Idag åkte vi till … håll tungan rätt i mun nu … Whakarewarewa Forest. Det var svalt och skönt i skogen, inga myggor, knott eller annat otyg stör. Vi gick en enkel runda eftersom elrullstolen måste klara terrängen, och det gjorde den galant. 

Vi mötte en hel del andra turister på vår lilla promenad, men det märks att den riktiga turistsäsongen inte riktigt kommit igång än, då är det fullt på både parkering och vandringslederna. Vi tog det lugnt, provade vår gimbal och det gick galant. Det lär nog komma upp nån film framöver. 

Efter skogsbesöket så blev det lite lunch på PitaPit, därefter tog vi en sväng förbi the Blue Lake, the Green Lake och ända fram till Lake Tarawera. Vid Tarawera-sjön finns möjlighet att få väldigt fina solnedgångsfoton. Få se om vi försöker fixa det någon annan dag.

Åter vid stugan kom Lyn förbi med en gasolgrill. Nu kan vi BBQa så mycket vi vill. Hon frågade vad vi skulle göra i jul, vi sa som det var – ingenting. Hon ville gärna ha oss på besök hemma hos sig på juldagen. Jösses, hur firar man NZ-jul tro? Vi får kolla upp lite NZ-jultraditioner och försöka att inte göra bort sig allt för mycket. Något som är givet i alla fall är att spela kubb. 🤗 Det ska bli himla spännande.

Nu är det kväller och i morgon är en annan dag. Gonatt från Nya Zeeland🇳🇿

Andra advent 🎄

Att fira advent mitt i sommaren känns konstigt, därför firar vi inte alls. Det finns så mycket annat att glädjas åt här på andra sidan jorden. Att äta färska jordgubbar i december till exempel, vilken lyx🍓

Idag åkte vi runt Rotoruasjön, den är inte stor men att åka på snirklig väg som kantas av ormbunkar som ser ut som palmträd är mäktigt. 

Idag har det varit varmt☀️. Nu vid 20-tiden svalkar det skönt, blott 24 grader. På väg hemåt stannade vi och handlade lite på Pak n Save. Vrålhungriga stannade vi till på Hell och beställde varsin pizza, bästa i stada!🍕

Efter lunchen gick Leif på en liten ”walkabout”, han besökte Live Steam-klubben i Ngongotaha. Kan inte ha varit jätteroligt för han dök upp hemma efter nån timma bara. Herr Sjölund var nöjd i alla fall, livesteam i den skalan är inte så vanlig.

Nu är det kväller och dags för lite sömn. Gonatt från Nya Zeeland🇳🇿💖

Sommar på riktigt ☀️

Idag har det varit varmt, drygt 25 grader. Eftersom det fläktar samtidigt så är det himla skönt. Och ljuset, härliga ljuset är ju så underbart. Även om det inte är lika ljusa nätter här som hemma i Sverige så är det i alla fall ljust tidiga morgnar och fram till nio på kvällen.

Idag har varit en lugn dag, vi har bara varit in till Rotorua och handlat lite. På vägen in träffade vi på vår hyrbils kusin. Vår bils regplåt är LTH725 och kusinen hade LTH722, samma färg, samma modell och samma uthyrningsföretag.

LTH722
LTH725
GRJ998 – GRJ997

Det här råkade vi ut för även för 3 år sen, men då var regplåtarna direkt efter varann och bilarna var parkerade bredvid varann.

Vi började vår shoppingtur på K-mart. Inte nåt intressant alls, så vi blev inte kvar länge. Sen fortsatte vi till The Warehouse, där finns det roliga grejer🤗 I dessa juletider så var ju varuhuset fullt med julsaker högt och lågt och julmusiken skvalade i högtalarna. Känns himla konstigt när man själv går runt med solglasögon och nyrakade ben😆.

Kunde inte låta bli att köpa denna borste på The Warehouse, längtan efter Judith gjorde att den bara slank ner i kundkorgen.

Efter The Warehouse gick vi in på Countdown för att bunkra lite käk. Man blir ju trots allt lite hungrig när man är på semester.

Ännu en härlig dag, sol som är på väg ner och en väderrapport som även i morgon visar 25 grader.

Sommarsolnedgång

Gonatt från NZ🇳🇿💕😴

Lugnet sänker sig

Our place on earth

Nu är vi äntligen på plats! Eller vi kom hit ungefär för två dygn sen, men lite extra sömn har krävts, men nu är dygnsrytmen på plats, för nåt sova på planen blev det ju inte mycket av.

Vad har då hänt hittills?

Söndag: Resan börjat runt lunch genom att vi blir skjutsade upp till Arlanda av Simon. Skönt att checka in på hotell där eftersom flyget går redan tidigt på måndagsförmiddagen. Vi käkar lite på O’Learys, god mat men usel service och ovanligt dyrt. Sen blev det lite ”inleda-Nya Zeelands-känslan” med lite bubbel.

Måndag: Uppe med tuppen för att äta hotellfrukost. Buffén var enorm, men med lite resfeber och den tidiga timman var tyvärr inte aptiten så stor. Mot incheckningen – inte mycket kö, men när de ser att man kommer med rullstol får man egen incheckningsdisk ändå 🤗. Eftersom det är två rätt kraftiga lithiumbatterier i elrullstolen så blev det en del frågor kring det. De flesta flygbolag har tydliga bestämmelser vilka batterier man kan ta med sig. Eftersom vi var väääldigt bra förberedda så gick incheckningen smidigt. Vi hade bekräftelsemejlet från Singapore Airlines-kontoret att batterierna var okej att flyga med. Kravet var att de skulle tas som handbagage, de fick inte sitta kvar inkopplade i rullstolen. Vi hade även kopia på battericertifikatet från rullstolstillverkaren.

Det här innebar att jag inte körde min egen rullstol på flygplatsen, den fick batterilös checkas in som specialbagage. Hemma hade vi skrivit ett par skyltar och satt fast på rullstolsöverdraget om att vi bad dem vara väldigt försiktiga med den. Jag vet ju att det kan gå tufft till med bagaget.

Jag fick nu en lånerullstol av flygplatsen och en alldeles egen assistent som tog oss förbi alla köer, VIP hela vägen fram till flygplansdörren💪🤩 som de värsta kändisarna. 

Flygplansstarter är inte min favorit, inte så länge jag själv sitter i planet alltså. Det är läskigt när det är en massa konstiga ljud, men jag brukar kolla om flygvärdinnorna ser lugna ut, då vet jag att det är ganska lugnt. Sen berättar Leif om allt som låter och om flaps hit och gaspådrag dit, så då går det bra.

Efter en snabb mellanlandning i Moskva styr planet vidare mot Singapore. Det går smidigt, men mycket sömn blir det inte. Flygplansstolar är inte min favoritmöbel om man säger så.

I Singapore blir allt bara en lång väntan. Vi försöker slumra lite, men inte är det lätt. Tiden går långsamt men vi strosar runt i transithallen och gör det bästa av det. 25 min slummer fick jag till i alla fall.

Tisdag: När det väl är dags att gå till gate så får vi VIP assistent igen, vi får åka flygplatsbil till gaten. Himla skönt eftersom gaten ligger ett par km bort. Det blev lite frågor om batterierna vi hade i handbagaget igen, men efter att ha visat vår dokumentation så gick det smidigt. 10 timmar till på ett plan, det är bara att försöka gå in i energy save mode och låta tiden gå.

Onsdag: Äntligen på NZ ground🇳🇿 På flygplatsen träffar vi ett par bekanta, käkar lite lunch och pratar om vad som hänt sen sist. De bor i Auckland och de erbjuder sig som vanligt att vi får gärna bo över hos dem om vi är i närheten. Om de inte kommer och besöker oss i stugan så tar vi säkert en tripp dit.

Dags att hämta ut hyrbilen. En fräsch Toyota RAV som bara gått 650 mil känns helt okej. Nu drar vi mot Rotorua. I Rotorua väntar världens härligaste lilla stuga med en fantastiskt grön, skön, lugn omgivning. Här ska vi bo i 10 veckor. Det lär inte bli ett dugg svårt! Vi möts av choklad på sängen, ett välkomnande på en white board och en kissemiss, Smitty, som är kelsjuk. Vilket mottagande!

Sen blir det sova. Jösses vad det går bra att sova när man varit vaken långt över ett dygn. Nu har vi vänt dygnet till NZ-tid, nu börjar äventyret!

Aotearoa – land of the long white cloud

Packa, packa, packa, packa, packa. Det är nu allt ska ner i väskor. Det ligger grejer över hela vardagsrumsgolvet, men Leif har lovat att det är lugnt och då får jag väl tro på det.

Idag var sista dagen Leif jobbade för Experis på Volvo i Flen. Nu har han gått och blivit pensionär. Ta mig sjutton vilka planer och idéer herr Sjölund har för sin nyvunna frihet – NOT. Det som gäller nu är rast/vila i tio veckor på andra sidan jorden först. Sen ska han bli hustomte i Glömsta, för det har jag bestämt 😆. Tänk att komma hem efter en slitig arbetsdag och kunna sätta sig och avnjuta en härlig steak från grillen, mums! Det blir härliga tider 🥩🍗🍖.

Semester- och pensionstider är värda att firas lite. Buffén på Kin Kitchen går inte av för hackor, så det blev ett besök med lite vin och öl. Proppmätta åkte vi sen hem igen och fortsatte att planera det sista i packningen. I morgon blir det resväskebrottning, då får vi se om vi får igen dem och att de inte väger för mycket. Vi ska ju trots allt vara borta till mitten av februari, det är klart att det blir mycket packning då.

Snart, snart, snart … 🛫🇳🇿

Äntligen🙌

Ja äntligen är det snart dags för en ny NZ-resa. Som jag längtat. Det är över ett halvår sen jag uppdaterade bloggen sist, viljan har inte riktigt funnits. Det har hänt så otroligt mycket på senaste halvåret, en del bra men även en del trista saker. Då är man ju inte så pigg på att dokumentera sånt.

Nu är det i alla fall bara drygt en och en halv vecka kvar tills vi drar öster/söder-ut. Över 1500 mil, till en annan världsdel, annan årstid och annan hemisfär. Där väntar försommaren, och vad jag förstår så står puhutukawaträden i full blom🤗.

Tidigare år har vi åkt husbil, men denna gång blir det en stuga strax utanför Rotorua vi hyr. Vi hyr även en vanlig bil, så lite utflykter lär det bli. Vi kommer att ha en del tid på oss att upptäcka ny platser eftersom vi blir borta i 10 veckor, både över jul/nyår och en bit in i februari.

Över nyår får vi Sverigebesök, Leifs syster och hennes sambo. Vi har tjatat om hur fantastiskt NZ är, så nu vill de se med egna ögon. De åker husbil och reser runt på båda öarna, ska bli så himla kul att ses ”down under” och fira nyår ihop🎉.

Det är mycket kvar att fixa härhemma innan vi åker, men packa är nog viktigast🇳🇿 🛫

 

Sommartider, hej hej

Ja, så ställde vi om klockan till sommartid. Dagen känns längre när ljuset dröjer kvar på kvällen. Idag, söndag, är väl den dagen man märker tydligast att klockan är framflyttad en hel timme. Vid 19.30 var det fortfarande ljust ute, och nu kan man tro på att våren är på väg på riktigt.

Solen har varit framme en stor del av dagen, vi var till Slagstaglass och jag åt årets första nougatsnäcka i solen. Det var dock lite kyligt, så vi satt i bilen och smaskade. Men det gjorde inget för nu är the swedish ice cream season invigd.

Den här dagen har verkligen fått mig att längta till Nya Zeeland. Det är snart två månader sen vi kom hem, men bara 252 dagar kvar tills vi åker igen. Idag blev jag påmind om sommarkvällarna i december down under och isglassen vi slurpande i oss de varmaste dagarna. Först blir det en sommar i Sverige, sen kör vi en repris i december till och med halva februari. Som jag längtar. Om allt går som tänkt får vi Sverigebesök i huset vi ska bo i, ska bli så himla trevligt!💕

I går var vi till E18 (inte motorvägen, utan Eleonoragatan 18) på Neuroförbundet Eskilstunas årsmöte. Det slutade med att jag blev invald som suppleant till styrelsen och så blev det smörgåstårta och kaffe efter mötet.

Mötet började kl 14, men någon jag känner (börjar på L och slutar på eif) fick för sig att det började kl 12. Blåögd och lite tillbakadragen som man är (😆😆😆) så ifrågasatte jag ju inget. Så när vi kom till lokalen så var det ju fortfarande igenbommat. Så vi åkte till Janeling och tog oss en fika, mysigt värre. Så ingen skada skedd, vi kom till mötet vid 14, så det blev som vi tänkt oss.

Efter årsmötet åkte vi ut till Näshulta och besökte Simon och Tilda. De bygger sitt nya hus på tomten bredvid lilla huset de bor i nu och jisses vilket fint hus de kommer att flytta in i. Stommen är rest och S & T hade själva satt in ett par fönster under dagen. Går allt som planerat så kan de flytta in till midsommar. Jag är så stolt över de små lillfisarna som nu blir vuxna på riktigt, gullungar ❤❤❤.

Idag luftade vi Sparken, ett första test och det gick jättebra. Ja, DJI Spark är alltså en drönare med filmkamera som är vår senaste gadget i samlingen. Nästa helg blir det mer flygande och då ska vi filma lite också. Sparken var väldigt stadig att styra så höll man bara tungan rätt i mun så kunde man landa den precis var man ville. Kan ju tillägga att jag höll tungan mer rätt i mun än vissa andra (börjar på L och slutar på eif, som av någon anledning hamnade utanför  landningpunkten så drönaren välte). Som förste styrman blev jag lite stolt när mina manövreringar med manöverpanelen gick alldeles prickfritt 🤣✌

Vi har haft en kanonhelg och ser nu fram emot påsken då både Robin och Leif har ledigt i fyra dagar.