månadsarkiv: december 2017

Snart 2018

Morepork Nest

I dag vaknade vi till vackert väder, härligt att kunna öppna dörren till husbilen och känna värmen från sommaren. Idag är det vilodag, inget speciellt planerat. Vi står med husbilen i trädgården på Morepark Nest. Många backpackers här så det är tält kors och tvärs på gräsmattan, dock ingen elektricitet till husbilen, men utmärkt wi-fi när man sitter på altanen.

Lunch

Runt lunch tar vi en tur med husbilen och hamnar på East Cape Manuka Company Café. Ett mysigt ställe som serverar enklare måltider, fika och säljer Nya Zeelands berömda Manuka honung. Vi käkar lunch i caféträdgården och botaniserar runt bland deras produkter, som vi konstaterar är svindyra.

Efter lunch åker vi ner till stranden, det har mulnat på och det kommer några regnstänk, men vad gör det när lastbilschaufför Sjölund baxar ner husbilen ända ner till stranden så vågorna vrålar i öronen när man öppnar passagerardörrn. Underbart!! Lite fotande och stenplockande senare sätter vi oss i bilen igen och far i väg till byns enda butik och köper lite snacks 😆

I morgon drar vi vidare till East Cape där vi som först i världen välkomnar 2018. Det är mitt ute i obygden, så där finns varken el till husbilen eller wi-fi. Däremot har vi hört att det finns fler än vi som vill fira in 2018. Eftersom det inte blir något bloggande i morgon vill jag passa på att önska alla ett gott nytt år. Tänk på våra kära djur och strunta i alla raketer, umgås och skåla i stället. All kärlek från Nya Zeeland ❤️

Wi-fi is da shit

blip blip

Blir inte bloggat när wi-fi suger. Konstigt nog hittar Leif wi-fi som funkar för hans dator och telefon, men inte jag. Han har säkert ett SIM-kort inopererat nånstans som inte jag får tillgång till 😆

Vad har hänt sen sist då? Från Napier åkte vi till Riverside Motorcamp i Wairoa. Ett sömnigt litet samhälle där vi lyckades hitta en mack med NZ förmodligen dyraste diesel. Men måste det tankas så måste det. Det enda som hände i Wairoa var att vi blev dyblöta på väg till affären. Det var uppehåll när vår promenad började, men inte långt från campingen började det att spöregna, inte kul. När vi kom in i affären sprang en kuf i fatt oss och erbjöd sin rock som skydd för regnet. Han ville väldigt gärna bjuda på öl också. Vi tackade vänligt men bestämt nej till det. Vi handlade det vi skulle ha och gick tillbaka till campingen, och blev dyblöta igen.

🤦‍♀️

Innan vi åkte vidare på morgonen mot Gisborne var jag bara tvungen att fota ”camper going christmas crazy” 😵

Färden mot Gisborne går via State Highway 2, typ näst största ”motorvägen” i Nya Zeeland. Men det är en slingrande väg som går från havsnivå till flera hundra meter över havet. Vi kommer till Gisborne, käkar lite, kollar I-site och jag köper en Pandora fern charm till mitt armband i en butik. Men inget i stan lockar så vi bestämmer oss att åka vidare mot Anaura.

Yeey

Den vägen går längs kusten, och vilka vyer vi ser. Stilla Havet rasar öster om oss, vattnet skummar och vinden skakar husbilen, fy tusan va härligt. Vi stannar till på några ställen och jag bara njuter av vinden, havet, naturen och livet! Det ska kännas att det är väder! 30 grader, sol och vindstilla är för mesar 🤣

Vägen från Highway ut till Anaura Bay slingrar sig längs en bergssida, och rätt som det är så öppnar sig bukten och utsikten gör att man blir mållös. Foton ger inte rättvisa till den fantastiska vyn som öppnar sig.

Campingen är väldigt enkel men närheten till stranden och havet ger den toppbetyg. Folk är vänliga och det blir alltid att man byter några ord när man träffas. Vi fick till lite stjärnfotografering mitt i natten, och vi fick uppleva stormen som passerade förbi under sista natten vi var där. Många som bodde i tält fick förankra sina linor både kors och tvärs medan vi bara höjde värmen lite och vaggades till sömns när vinden skakade husbilen 🤗

Det var i Anaura Bay James Cook landsteg 1769 för första gången. Européer hade varit i Nya Zeeland tidigare men Cook var den som kartlade Nya Zeelands kuster.

I morse lämnade vi vackra men blåsiga och lite duggregniga Anaura Bay, nu är siktet inställt på Te Araroa. Det är bara dryga tio mil dit, men som vanligt tar det sina dryga tre timmar. Vi stannar i Te Puia Springs för frukost, kassörskan hade nog hellre stått i kassan ute i Sibirien, nån mer uttråkad människa vet jag inte om jag sett nån gång.

Puhutukawa tree

I Te Araroa får vi välja vår egen spot, sen åker vi in i samhället och bunkrar lite (ja öl till Leif då såklart 😆) På vägen tillbaka åker vi förbi världens förmodligen största Puhutukawa-träd, även kallat Nya Zeelands Christmas Tree. Tyvärr verkade det ha blommat färdigt, men träden är otroligt vackra när de står i blom.

Nu har vi parkerat på campingen, här ska vi vara i två nätter. Vi hoppas på bättre väder, för på nyårsafton drar vi till East Cape för att närvara vid 2018 års första soluppgång🇳🇿🌞.

On the road again

Skitcamping

Vad hände igår då? Svar: Inte mycket alls. Vi låg kvar på samma camping vi varit på i två nätter, Kennedy Park Resort Napier. En riktig skitcamping om jag får säga så. Men det var den bästa i närheten av Napier. Vi låg på den campingen förra året, men då hade vi inte samma behov som vi har i år, så dåtyckte vi den var okej. De stoltserar snyggt på hemsidan att de har FREE WI-FI, och vi väljer ofta såna campingar eftersom vi båda bloggar och jag vill Skypa med barnen emellanåt. De hade ett värdelöst wi-fi som knappt gick att logga in på, och kunde man göra det blev man utslängd lika fort. När vi påtalade det så var personalen rätt förstående, men ville så klart bortförklara. Då klev Mr Computer/Network specialist Sjölund in i samtalet, och DÅ var det ingen som hade nåt att komma med. Då var det bara att hålla med om att nätverket var värdelöst.

Vet ni vad en i receptionen tyckte jag skulle göra? Jo, maila in ett klagomål! Fatta ironin, MAILA in ett klagomål när det inte finns något nätverk som fungerar 🤦‍♀️

Handikappsduschen såg vid första anblick exemplarisk ut. En toalett i samma utrymme som duschen, sittbänk, handdusch som gick att höja och sänka och stor plats för rullstolen. Vad hände då när man satte igång duschen? Jo, vattnet rann inte undan och höll man inte upp fötterna satt man till anklarna med bläigt duschvatten. Toarullen satt heller inte fast, så den var ju nån och snodde på nätterna så det inte fanns någon på morgonen.

Vi testade inte poolen, bbq, köket eller restaurangen. Men av det vi ville använda campingen till så får den 0 i campingbetyg av oss. Men men, som campare är man ju anpassningsbar 😆😇

Gårdagens väder var lite väl varmt. Jag mår ju inte så bra av värme, och till slut åkte kylvästen fram. När jag fick ner temperaturen var jag så slut så jag somnade en stund.

På kvällen grillade vi, och det är alltid gott.

I morse när vi vaknade så regnade det. Inte så jättekul men luften var skön att andas. Vi hade bestämt att vi skulle åka vidare norrut längs östkusten, till Wairoa.

Starbucks breakfast

Först åkte vi in till Napier och åt frukost på Starbucks, därifrån tog vi State Highway 2 mot Gisborne. Till Wairoa var det drygt 11 mil men det tog hela tre timmar att köra dit. Vägen slingrade sig fram, från havsnivå upp till över 300 m höjd och ner igen. Och inte bara en gång utan det var slingerväg både kors och tvärs.

Väl framme vid Riverside Motor Camp slutade det regna och vi fick en bra plats att parkera på. Lunchen intogs och eftersom det fortfarande var lite blött ute satt vi i husbilen och åt vår utsökta färdig-lasagnebitar med tabbouleh. Duger åt oss🙋🙋‍♂️

Nu ska vi fundera på vad vi ska hitta på, och hur vi ska planera resterande väg upp till East Cape där vi ska tillbringa nyårsafton 🌟🇳🇿.

Ho ho ho

Fresh fruit juice

Julafton i Nya Zeeland – den bästa idéen på länge. Här spelas det julmusik, och vi behöver inte jaga upp oss över att knäcken inte är kokad eller att sillen inte är inlagd. I stället åker vi på Hawke’s Bay Farmer’s Market i Hastings. Där fanns färsk frukt, grönsaker, kött och grönsaker för BBQ, bröd och bakverk, godis och drycker av alla slag. Man handlar lokalt och köper direkt från odlare, producenter och tillverkare. Vi fick med oss ett gäng avocado och två vinflaskor därifrån.

Utsikt över Stilla Havet 💕

Från Hastings tillbaka mot Napier, men vi stannade till vid stranden vid Cape Kidnappers. Eller ja, där vandringsleden ut till Cape Kidnappers börjar. Nu hade det hunnit bli runt lunch och det var väldigt varmt, inte många moln som kunde skymma nån sol. Då det är så varmt är det skönt med vinden från havet. Vi satt och såg ut över havet en stund, väldigt rogivande. Eller vi och vi… jag gjorde det och Leif tog lite bilder, han är inte lika fascinerad av havet och vinden som jag är 😆

På campingen vi ligger på just nu är ett av argumenten till att deras camping är så bra är att de har free wi-fi. Jag har försökt tota ihop det här inlägget hur länge som helst, men nätet är %#\€”++-dåligt. Så jag slutar medans det finns lite hopp om uppdatering kvar.

God Jul till er alla godingar 💖💖💖

 

Dan före dopparedan

I natt var det faktiskt lite kyligt, inte Sverige-kyligt utan Nya Zeeland-kyligt, och temperaturen låg väl runt 15-graderstrecket. Det har varit kyligare än vanligt under dagen också, runt 22 grader ungefär, men helt perfekt enligt mig.

Marknad i Kuirau Park

Vi började dagen med den sedvanliga campingduschningen. Kommer man ur sängen lite senare (som vi gör) så är det aldrig någon kö till duschen, skönt. Vi packade ihop oss för att åka ner på stan och äta frukost. Vi hamnade på en marknad i Kuirau Park. Att hitta en parkering till vår 7.20 m långa husbil är inte alltid lätt, men det funkar att se ut som en fullblodsturist och ställa sig där det verkar lämpligt 😳😲

Det var väldigt mycket folk där, men trevligt och gemytligt, det blev några lamm- och kycklingspett till frukost. Jag hade tänkt köpa lite grönsaker där men ångrade mig, vi åker nog till Hastings i morgon förmiddag för ännu en farmers market 😁

Mätta och glada tog vi sikte på Huka Falls nära Taupo. Det rinner mycket vatten där, 118 000 liter vatten per sekund. Räcker till en hårtvätt och blir över. Det var mycket folk där, men lite bilder blev det.

Vi bestämde att vi skulle fortsätta mot Napier, det fanns inget i Taupo som lockade och vi hittade ingen lämplig campingplats i appen CamperMate.

Vägen mellan Taupo och Napier är bitvis ganska händelselös, många raksträckor och natur som inte ändras nämnvärt. Vi stannade dock till några gånger och sträckte på benen. Vi började så småningom bli fikasugna och vi pratade om ett ställe på södra ön som vi stannat på som låg mitt ute i ingenstans. Nu närmade vi oss ett fikaställe enligt skyltarna som låg mitt ute i ingenstans. Döm om både min och Leifs förvåning när vi upptäckte att vi stannade på samma ställe som förra året, men som vi trodde låg på södra ön 😵

Efter fikastunden fortsatte vår resa mot Napier, nu blev vägen både krokig och det blev stora höjdskillnader. Ett tag var vi uppe på 700 m över havet och snuddade de lågt liggande molnen. Vi stannade till på ett ställe för att släppa förbi bakomvarande trafik, det visade sig vara en utkiksplats, och vilket ställe!! Vi såg ut över berg och dalar och ett otroligt vackert vattenfall. Där satt vi en stund och bara njöt av utsikten.

I Napier styrde vi kosan mot campingen vi låg på förra året. Ja jo, vi återanvänder gamla campingar en hel del, men på de flesta går det knappt att känna igen sig, det upprustas väldigt mycket. Vi väljer oftast campingar utifrån appen CamperMate, där finns beskrivning och omdöme av campingen. Eftersom jag använder rullstolen en hel del så väljer vi handikappanpassade campingar före enklare campingar. Det gör livet betydligt enklare för mig om det är rullstolsfarbara vägar och nära till rymliga toaletter och duschar. Leif har inget emot närheten till fasciliteterna, för efter den traditionsenliga grillölen och ett par efterföljande så besöks fasciliteterna frekvent 🤣

Ikväll blev det decembergrillat till middag, härligt att sitta ute i kortärmat.

I morgon är det julafton och vi planerar absolut inga juliga aktiviteter. Här i Nya Zeeland är det som en vanlig söndag, men på måndag kommer det mesta att vara stängt. Vi firar bara med lite julpynt i husbilen, och det får räcka. Det finns ju en anledning till att vi åkte iväg över helgdagarna.

Godnatt från Napier

Nu vänder det

I går vaknade vi till vackert väder som vanligt. Leif tog med mig till Skyline här i Rotorua, det ligger bara några km från campingen och det var inte svårt att hitta dit. Det var mycket bilar på parkeringen så jag fasade för en massa köer i värmen. Men icke då, personalen var på alerten och så fort de såg rullstolen var det bara att rulla fram till kassan. Till saken hör att jag betalade bara halva priset 😁

Skyline är ett slags äventyrscenter där man kan uppleva massa saker. Jag länkar här, https://www.skyline.co.nz/en/rotorua

Vi åkte upp i en gondol och då får man panoramautsikt från toppen av Mount Ngongotaha. Där delade vi på en pizza och beundrade utsikten.

Rotorua Museum

Efter besöket på Skyline åkte vi en sväng genom Rotorua och åkte genom Government garden där Rotorua Museum ligger. Tyvärr är det avspärrat och stängt efter jordbävningen i november 2016.

 

Därefter var det dags för ett besök hos våra goda kiwi vänner Terry & Kay. Vi blev inbjudna till dinner hos dem redan för längesen, och nu när vi var i närheten så ville de så gärna bjuda oss på riktig NZ dinner.

NZ dinner

Pavlova

Och OM det blev NZ dinner! Vi serverades BBQ lamb med egenodlad potatis, sallad till det som var egenodlad, kumara salad och en smaskig pavlova som dessert. Det var gudomligt gott.

Vi hade en jättetrevlig kväll och fick redan tips på hur vi ska göra för att återkomma till Nya Zeeland. Så när vi åkte blev det inget adjö utan på återseende 🤗

Lake Rotorua

Idag skulle vi bara ta det lugnt för det skulle regna. Vi såg inte ett moln i sikte så vi åkte ner till sjön en sväng och satt där och tittade ut över Mokoia Island och såg på när hjulångaren åkte runt med turister.

Vi tog oss in till centrum och jag åt en himmelskt god pasta till lunch, så god så jag inte orkade gå i några affärer.

Tree fern

Way up

Vi åkte ut till the Redwoods, Whakarewarewa forest. Där vilade vi en stund innan vi gick ut en bit i en myggfri skog, med frisk härlig luft och en tystnad som var påtaglig.

Det blev inget regn idag, det kom bara några droppar nu på kvällskvisten. Risken finns väl att det kommer i morgon i stället, men det gör inget, då är vi på väg på nya äventyr😁

Just ja, i dag är det sommarsolstånd här i NZ, det betyder att det är vintersolstånd hemma i Sverige. Hoppas det hinner ljusna på till vi kommer hem igen.

Gonatt från Rotorua Top 10 Holiday Park.

Alla nöjda och glada

Vi lämnade Whakatane med tom mage i morse och siktade på något brunchställe längs vägen mot Edgecumbe. Vi stannade till på The Red Barn Bakery Café och åt varsin himlans god äkta Nya Zeeländsk paj som tillverkades alldeles innanför kassadisken i caféet. Jag åt en mince & cheese pie och Leif en steak & cheese. Både gott och mättande.

Efter brunchen var det dags att styra kosan mot Edgecumbe där jag bokat en tid hos nail technician Lotta Burke, Lotta Nails. Hon är svenska men kom till Nya Zeeland redan 1984, och har bott här sen dess. Det var jättekul att träffas och oj så mycket vi hade att prata om fast vi aldrig träffats förut. När jag gick därifrån hade vi bestämt att höras igen, och kanske semesterbyta hus i framtiden 😁 Det var himla roliga timmar jag spenderade med henne och naglarna blev jag så nöjd med. Leif hittade ett tillgängligt wi-fi under tiden, så han fick tiden att gå han också.

Nu var det dags att styra kosan mot Rotorua. I Rotorua var vi även i februari förra året så det skulle bli spännande att se om jag kände igen mig. Resan mellan Edgecumbe och Rotorua går på SH30, en lite mindre väg med måååånga lååånga raksträckor, och rätt som det är så böjer sig vägen 90 grader åt nåt håll. Vi fick i alla fall se riktig landsbygd, en massa kor och gårdar lite här och där. Kohagarna här är ofta annorlunda jämfört med hemma i Svedala. Här går korna både på höjden och tvären, hagarna är ofta väldigt kuperade.

Mt Edgecumbe

Längs vägen ligger Mt Edgecumbe, Mt Putauaki på Māori, en ståtlig vulkan som hade sitt senaste utbrott ca 300 f Kr. Förhoppningsvis håller den sig vilande långt framöver. Till Rotorua var det bara ca en timmes bilkörning, och snart började det lukta lite konstigt. Det kände jag igen, Rotorua är känd för sin geotermiska aktivitet i staden då ett antal gejsrar finns i området och heta lergropar. I staden finns också svavelhaltiga källor. Rotorua kallas ibland Sulphur City. Och visst kände jag igen mig när vi kom in i stan. Vi åkte direkt till campingen vi bott på tidigare och bokade en plats för natten.

Vi åkte en sväng till KFC för lite mat och sen vidare till Pak’n Save för det traditionella öl- och iste-inhandlandet. Det gäller att hålla upp vätskenivån i värmen 😆 På väg tillbaka till campingen svängde Leif förbi Rotorua Model Railroad Club, och vilken lycka, det var folk där och Leif fick titta på och snacka lite modelltåg. Klubben besökte han för första gången redan för så gott som exakt 20 år sen, så han tyckte det var kul att återse stället.

Med mitt nagelfix och Leifs modelltågsbesök har humöret varit på topp och ikväll somnar vi både nöjda och glada.

God natt från Rotorua.

On the road again

Igår hände inte så mycket, vi tvättade lite bl a. Alltid spännande att se om tvättmaskinen går igång, för det är olika konstruktioner på maskinerna på olika campingar. Men vi lyckades 😲

Därefter tog vi en sväng till Memorial Park så Leif kunde beskåda en live steam bana. Tyvärr kördes den inte men Leif såg glad ut ändå. Banan var stor och väl underhållen, och det var även parken. Kul att se att fina grejer får vara i fred och inte förstörs.

På väg hemåt till campingen tog vi en sväng förbi Subway och mättade magen. Väl hemma på campingen öppnade sig himlen. Vi fick bråttom att hänga undan tvätten, ta undan bord och stolar, men uj så blöta vi hann bli, och blött blev det i husbilen också. Men vad gör väl det, vi är ju på semester 🌞

I morse packade vi ihop vår grejer, tvätten var fortfarande fuktig men med lite list så fixade vi en tvättlina i bilen som kläderna kunde hänga på tork medan vi åkte. Vi lämnade en camping som var lite annorlunda eftersom den även var ett spa, så det var inte så många campare där, däremot kom många besökare över dagen för att besöka poolerna. Vi trivdes jättebra där, vi hade gott om plats och de hade en utomhusdusch som får toppbetyg. Den var väldigt enkel men gjorde definitivt sitt jobb! Efter duschen kunde man torka sig i lugn och ro utan att eftersvettas som man kan göra i vanliga duschar. Vattnet var extra härligt, det kändes så mjukt på nåt konstigt sätt, kan bero på att vattnet kom från en mineralkälla. Eller så inbillade vi oss, både Leif och jag.

På väg från Tauranga stannade vi på HELL pizza, de har suveränt goda pizzor. Vi tog med dem och åt dem på en rastplats efter vägen. HELL pizza finns lite överallt här i Nya Zeeland, så det lär bli fler besök framöver, det är jag säker på 😆

Vårt mål för dagen var Whakatane, dit var det bara knappt 10 mil. Vi åkte efter kusten och skymtade havet emellanåt, så fantastiskt! Här tog vi in på Whakatane Holiday Park, precis vid kanten av Whakatane river. Campingen är större än vad vi först trodde, och hittills har den känts väldigt trevlig.

Vi tog en liten promenad och bara utav en händelse 😵så råkade vi på ett tågspår. I parken bredvid campingen finns en miniatyrjärnväg som måste fotas såklart. Leif la märke till att växlarna på spåren inte alls såg ut som de i Tauranga. Rätt var det var så sprang det förbi en liten intressesmurf som jag morsade glatt på. Men ett foto tycker jag man kan kosta på sig 🤣

Livet i husbilen känns lugnt och skönt när man har allt ordnat omkring sig. Vi båda har en förmåga att lägga i från oss saker där de inte bör ligga. Det blir mycket plockande med grejer när vi ska i väg, rullstolen är bånglig men Leif har hittat ett sätt att förvara den när vi åker, och ett annat när vi ska sova. Så plats har vi alltid.

Vi köpte lite grejer på The Warehouse för att organisera våra hyllor, små lådor där vi lägger grejer som har en förmåga att ofta ligga i vägen, glasögon, telefon, laddare å sånt.

Eftersom jag inte är så stadig i benen (och jäkligt kort i rocken) så köpte vi några billiga pallar för att jag enklare ska komma upp i bilen (Leif får ofta agera handtag också)

crash boom bang

Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig, så när Superman Sjölund är i farten kan vad som helst hända. Så nu får Baby Feet Norrbacka träna armmusklerna för att dra sig upp i bilen, för man vill ju gärna inte fastna i en baby stool 😵

Gonatt från Whakatane

Motionera

I morse vaknade vi till ett lite mulet och regnigt Bethlehem, Tauranga. Regnet var i form av – ja, det bästa jag kan beskriva det på är att det var ett blygt regn. Ja ungefär som ”-ska jag regna? eller nä… det passar sig nog inte riktigt… men ett par droppar kanske… eller fast nu överdrev jag nog, så nu slutar jag.” Det var alltså inte många droppar som kom, och det tog inte länge förrän molnen blev glesare och solen tittade fram. Luften var frisk och temperaturen låg lite lägre än tidigare dar, skönt.

Vi tog husbilen en sväng till Tauranga Crossing (ett shoppingcenter här i närheten) och käkade frukost på Patrick’s Pies Gold Star Bakery. Mums vilka goda pajer, de har till och med korats till Nya Zeelands bästa.

Sen tog vi oss till Pak’n Save för lite påfyllning av husbilsförnödenheter. Iste till mig och öl till Leif står alltid överst på listan att handla 😆

In med grejerna i husbilen, sen for vi mot Papamoa för att titta på havet och gå ner på stranden. Vi hittade en bra parkering, det blåste varmt och härligt (Leif skulle inte hålla med mig om det 🤣). Vi tog oss ner till stranden, tur Leif är med för han fick hålla i ryggsäck, kryckor och ibland fick han hålla i mig också. Mina ben vill inte som jag vill men med järnvilja och ett jävlaranamma kom jag ner till havet och kunde doppa fötterna i det varma havet. Wow, vilken känsla, jag hade kunnat stanna resten av dan.

Vi åkte in mot Mt Maunganui för att se oss omkring och försöka hitta ett ställe att äta på. Nu var det riktigt varmt igen och solen gassade. Vi hamnade på Thai Thani och åt ordinär thaimat, enkelt men gott.

Tillbaka till campingen och dags för lite bloggande. Ja, överskriften ja. Motionera, det är nåt Leif har ägnat sig åt i dag. Han har skjutit mig i rullstolen upp och ner för backar, han har burit på saker när jag inte orkat, han fick gå och hämta handduken när jag kom på att jag glömt den när jag klivit in i duschen, han har hivat in och ur min rullstol när vi stannat med bilen. Och framför allt har han stått ut med mig när jag och GPS’en inte är överens. Så han har verkligen fått motionera både kropp och huvud idag. Min hjälte ❤️.

Gonatt från Bethlehem 🙏🏻

Först så går det upp…

så går det ner, så går det upp.

Idag har vi tagit oss 20+ mil-nånting från Coromandel till Fernland Spa i Bethlehem (passar väl bra så här till jul 😇🙏🏻), Tauranga. 29 grader varmt, lite för mycket för min smak, men det lovas lägre temperatur i morgon, skönt.🤗

Vägen hit var otroligt vacker, men med Sjölund som chaufför och slingervägar i bergen så sitter man på helspänn. Det tog oss sex timmar att komma fram men då ingår de obligatoriska kaffe- och ta-foto-pauserna.

Det är skönt när man kan stanna utan att det stupar rätt ner, då kan man pausa och njuta av omgivningen.

Resten av kvällen går åt till lite planering av morgondagen och skadeinspektion efter Sjölunds rallyrace 😵