månadsarkiv: november 2017

På spåret

Vart är vi på väg? Kristian Luuk och domaren Fredrik Lindström leder Sveriges mest populära frågeprogram.

Detta ”vart är vi på väg?” används mer och mer av människor på sociala medier för att uttrycka sitt missnöje. ”Vad händer i Sverige”, ”Man kan inte lita på nån”, ”Nu får det vara nog”, ”Nu måste nåt göras!”

Vad betyder de här yttringarna? Människor är rädda? Människor ogillar förändringar? Javisst, men alla som uttrycker något liknande, vad förväntar de sig? Vem ska fixa alla rädslor? Varför agerar de inget själva, utan bara ropar ut sitt missnöje.

Jag är med och följer en hel del grupper på Facebook, allt från vänster till höger (även i matgrupper fast jag suger på att laga mat, jag hoppas kanske att kreativiteten smittar av sig). Jag är även med i grupper av egenintresse, dvs såna grupper jag själv är ganska aktiv i.

Det jag slås av är att människor är just rädda. I vissa grupper, där det finns meningsskiljaktigheter tar det inte lång stund innan ämnet förbises och rent personliga påhopp vräks ut. Det är av rädsla tror jag, för varför annars vara dum? Jag tror att argumenten tryter.  Jag tycker dessa diskussionsforum skulle vara väldigt intressanta om de kunde hålla sig till ämnet, att just ifrågasätta andras ståndpunkter, av välvillighet såklart, fråga nyfiket och jämföra åsikter. Det är i alla fall så jag lär mig om hur olika vi är, och så är det väldigt spännande att bli medveten om vad för erfarenheter andra människor har som gör att de tror och tänker på ett visst sätt. Jag är av den uppfattningen att kloka människor vet varför de tycker som de gör, hur vet man annars vad som är rätt och fel för en själv.

Jag har uppfattningen om att det är många fler än förr som inte vet varför de tycker som de gör, de vet inte vad deras åsikter faktabaseras på. Nuförtiden ser och hör jag ofta ”det känns så”, ”det har jag läst i/på… (sätt in valfritt socialt media)”. Varför är inte människor mer källkritiska, nyfiken på sanningen, nyfiken på var ”faktan” kommer ifrån? Hur ofta dubbelkollas information innan den delas?

Idag var jag med om en diskussion i en av grupperna som jag är med i, där jag brukar vara aktiv. Den brukar inte avhandla politik, men idag la en av gruppmedlemmarna upp ett inlägg som var ja.. politiskt. Och ganska snabbt blev det ”påhopp” på denna person. Inte någon nyfikenhet alls, utan ifrågasättande om inläggets vinkling, och ifrågasättande av syftet med inlägget. Denna grupp är vanligtvis väldigt stöttande och informationsrik, och jag tyckte inte det var nåt fel på inlägget. Jag höll varken med eller var kritisk, så jag ifrågasatte inget just då. Det gick så långt att inlägget raderades av admin, och med all rätta, i gruppinfon står att det inte får pratas politik i gruppen.

Det gör mig så frågande. I den här gruppen tas det upp väldigt spridda ämnen. I stället för att ifrågasätta personerna som inte sköter sig (dvs gör personpåhopp) så är ämnet i stället förbjudet att diskuteras över huvudtaget. Det tycker jag visar tydligt på konflikträdsla och att civilkurage saknas. Varför förbjuda något som angår oss alla i stället för att huta åt dem som beter sig illa? Det är som att stänga Dramaten i stället för att kicka ut de som ägnat sig åt trakasserier #tystnadtagning. Hur ska det komma till nån förändring om vi bara kastar skit på de som inte håller med oss? Vem/Vilka ska se till att ”det får vara slut nu”, Vem/Vilka ska se till att ”nu måste det göras nåt”? Det ligger ju på VÅRT (alla i samhället) ansvar, det går knappast att kasta skit på varann och få nåt vettigt gjort. Vill du att något ska hända? Se till att vara aktiv själv till en förändring!

Jag önskar att människor kunde respektera varandra och varandras åsikter, våga stöta och blöta fakta (är den sann, har jag kanske missat något?) När vi människor undviker att prata sansat med varandra och i stället förbjuder ämnen som folk kan störa sig på, då undrar jag vart vi är på väg? Och då är vi åt helsicke på fel spår!

#bekindalways #skaffacivilkurage #görnåtsjälv

Det är nu det börjar

Fjärilarna i magen har fladdrat någon vecka eller två, men nu när jag öppnade resväskan för att lägga i de första attiraljerna knöt magen ihop sig av förväntan. Jag ska verkligen tillbaka till Nya Zeeland 🇳🇿. Till landet på andra sidan, där vardagen andas lugnare och naturupplevelser som inbjuder till att sitta ner och bara tokglo.

Det är 12 fjuttiga dagar kvar innan resans start, mellanlandning ett drygt dygn i Singapore, för att sedan ta oss ner i Singapore Airlines nya A350 med ankomst i Auckland den 7 december. Där är det nyutsprungen sommar. Ljuset återkommer, vinden blåser ljummen och naturen är grön. Vädret är alldeles lagom verkar det som.

Det verkar som vi har läget under kontroll, vi har till och med pratat med Singapore Airlines om allt vi ska ha med oss. Både rullstol, kryckor och vi själva är hjärtligt välkomna. Jag såg häromdagen att man får ha med sig 30 kg incheckad bagagevikt, det tycker jag låter lovande.

Investeringar

”En investering är en kapitalinsats som förväntas leda till framtida avkastning”

Och nog har det kapitalinsatsats den här veckan. Men investeringen förväntas inte leda till framtida kapitalavkastning utan till något helt annat. Låt mig förklara.

Frizz. Lyssna på ordet f r i z z. Ett ganska kul ord om jag får säga det själv. Låter lite som barndomens godis som ”poppade” i munnen när man tuggade på det. Det liksom frizzade till i munnen när man åt det. Men i det här fallet handlar det inte om något ljuvt barndomsminne utan om medelålders hårkvalitet. Va sjutton är det som händer med håret??? Torrt å sprött å grått och krulligt har det blivit *suck*. Inget är sig likt. Jag har provat olika schampon, balsam, hårinpackningar, sovit med kokosolja i håret över natten (fy jädrar vilken unken doft som blir kvar trots idoget hårtvättande morgonen efter).

Efter en hel del googlingar och bäst-i-testläsande på nätet kom jag fram till att det var dags att investera i riktiga rekommenderade kvalitetshårprodukter. Och det kan jag säga, går den här investeringen åt skogen (för dyrt var det!) och jag inte får ett böljande hårsvall så rakar jag av mig skiten. Då räcker det med lite peeling från ÖB för att flinten ska skina!

Idag är det 31 dagar kvar till avresa mot Nya Zeeland. Där är våren i full gång och om en månad, lagom till vi kommer ner, kommer också sommaren. Jag längtar och längtar, jag ska hitta mig en strand, sitta och bara tokglo och bara tanka energi. I förra veckan hämtade jag nya passet, och idag hämtade vi de beställda NZ-pengarna. Nu är vi snart helt redo för avfärd, bara lite mer planering behövs. Den här resan blir en stor investering i livskvalitet och förhoppningsvis blir den lika härlig som förra resan, men nu är vi borta dubbelt så länge.

Nästa investering är en sån där nödvändig utgift, men inte lika rolig. I morgon har jag en tid för synundersökning, och det blir dags för progressiva glas. Såna glas har jag nog behövt i ett antal år, men såna är ju för gamlingar 😲 Ja ja, plånboken blir inte så glad men jag lär bli mer än glad när jag kan se Nya Zeelands fantastiska landskap betydligt mer tydligare än om jag använder mina nuvarande glasögon. Risken finns att jag kommer att bli skräckslagen om alla dammdinosaurier blir synliga här hemma, då stannar jag nog kvar i Nya Zeeland.

Så, summa summarum, investeringarna kommer att resultera i en förvirrad svensk som kommer att vingla fram (på grund av den yrsel de nya progressiva glasögonen orsakar) och försöka betala lunchen på en Nya Zeeländsk restaurang medans omgivningen beundrar det glänsande hårsvallet. Mm…picture that! 😆